Dårarnas skepp, av Hieronymus Bosch
Allt är inte som det verkar. 2000-talet kräver nya referensramar.
Vänstern i Sverige har blivit höger och vice versa. Den konservativa vänstern vaktar det krackelerade folkhemmet, de vill inte förändra, vill inte tänka om, allt är bra som det är. Medan den revolutionära högern formligen bubblar av idéer och vill reformera, utveckla och ifrågasätta.
Politik har blivit mode och livsstil, utan egentligt innehåll. Vänstern har slutat att läsa Marx, de läser inte alls; de är alltför upptagna med att köpa ekologiska ostron, rättvisemärkt vin, etiska fonder, samt ombilda hyresrätten till bostadsrätt. Högern läser flummiga förverkliga-dig-själv-genom-jobbet-böcker och funderar på att sälja bostadsrätten, casha hem pengarna, flytta ut på landet och bygga japansk karpdamm.
Vänstern ratar varor som tillverkats av fattiga människor i fattiga länder; hur detta yttrande av solidaritet ska utveckla näringslivet i de fattiga länderna är höljt i dunkel. Högern köper inte heller varor från fattiga länder, men av helt andra skäl. Arbetarna i Bangladesh kämpar samtidigt med näbbar och klor för att vinna medelklassens alla attribut, villa, bil och propra kläder. Medelklassen i västvärlden klär ner sig, ondgör sig över bilismen och klämmer in sig i små, omoderna svindyra lägenheter i innerstaden.
Barnen blir allt fetare av att äta hamburgare, spela dataspel och glo på TV. När de kommer upp i tonåren blir de anorektiker och självmordsbenägna; i tjugoårsålden blir de träningsnarkomaner, sprutar botox i läpparna och vill ”jobba inom media”. När de inser att ”jobba inom media” betyder att arbeta utan lön byter de bana och blir säljare, rika, utbrända och feta av att äta hamburgare, spela dataspel och glo på TV.
Tonåringarna laddar ner musik och filmer från nätet; de hävdar att artister och skivbolag tjänar för mycket, samt att lagarna kring upphovsrätt är föråldrade. Samtidigt drömmer samma tonåringar om att bli förmöga popstjärnor och skådespelare.
De kristna är inte längre kristna; de är frälsta, helade, uppväckta, tungmålstalande bibelknarkare. Och de gör vad som helst för att slippa tänka själva. Konspirationsteorier och new age blandas med jesu bergspredikan. Många kristna tror på fullt allvar att en kommitte bestående av 300 aristokrater styr världen via FN, och att folk har små datachips implanterade i nacken.
Muslimerna är inte längre muslimer, de är islamister, och de förkastar USA och västvärldens dekadens. Medan de lever hemliga liv i sina hem, med rosa sidenlakan, rosa champange, rosa ögonskugga samt tavlor med enhörningar och rosa solnedgångar. Det som emellertid stör muslimerna mest är att vi västerlänningar inte verkar bry oss ett skvatt.
Forskningen står och stampar; vi kan fortfarande inte bota cancer, aids, bygga fusionsreaktorer, återbesöka månen, och datorernas processorer fördubblar inte sin hastighet på årsbasis längre. Det är blott Google som utvecklas. Google verkar kunna lagra och processa hur mycket information som helst; vi väntar med skräck på den dag då Google blir medveten om sin egen existens…
Ryssland har blivit tsardöme igen. USA har blivit det nya romarriket, det sägs att senaten planerar en kampanj mot Persien, vem vet? Kina praktiserar en pikant hybrid av kapitalism och kommunism, medan EU kontemplerar över skotullar och andra viktiga frågor. Ledarna i Iran, Nordkorea, Cuba, Vitryssland och Venezuela funderar på att sända gemensamma politiska talkshows på bästa sändningstid. Resten av världen låtsas som om det regnar. Tyvärr regnar det inte längre, eftersom den sk växthuseffekten har förändrat jordens klimat.
Den grekiska filosofen Herakleitos menade att ”allting flyter” (panta rei). Han influerade både Hegel, Nietzsche och Marx, och vad passar bättre än ett citat från den sistnämnde: ”allt som är fast förflyktigas”.
Lycka till därute!
Illustration: Dårarnas skepp, av Hieronymus Bosch.
Andra bloggar om: samhälle, politik, religion
