Många brittiska officerare och soldater lämnar Akrotiribasen på Cypern på grund av besparingar och nedskärningar. Även den viktiga engelska turismen och husköparna sviker då man har mindre i plånboken pga inhemska ekonomiska problem. Å andra sidan innebär det här ett guldläge för t ex svenskar som vill köpa hus på ön, dels är euron ganska svag och dels är fastighetspriserna relativt låga, speciellt i Paphos-området i väster. Problemet med Paphos är att det är tunnare med högkvalificerade jobb, som man snarare finner i Nicosia och Limasol. Men om man är på jakt efter ett semester- eller säsongsboende så berörs man ju inte av arbetsmarknaden.
Apropå problemet med den ockuperade sidan i norr så har EU-presidenten Rompoy låtit påskina att han vill se framsteg tills nästa år, då Cypern ska vara EU-ordförandeland. Gissningsvis kommer det inte att hända så mycket eftersom grekcyprioterna vanligtvis inte viker en tum.
Att acceptera en delning vore att ge efter för den starkes makt, och uppmuntra militärt starka nationer att ge sig ut på erövringståg. Den vanligaste inställningen här är att Cypern är suveränt, och att befolkningen består av både grekcyprioter, turkcyprioter och maroniter etc – däremot har Turkiet och fastlandsturkarna inget på ön att skaffa.
Visst har det funnits motsättningar mellan de olika etniska grupperna på ön, men det har också funnits enighet när man tillsammans revolterade mot Ottomanska riket på 1800-talet då centralmakten lät ön förfalla.
Svårt dilemma då ingen viker sig. Fastlandsturkarna kommer inte att ge sig av förrän stormakterna tycker att det ger dem någon fördel. Cypern är strategiskt viktigt med närheten till oroshärdarna och oljan i Mellanöstern och Nordafrika. Och ett enat starkt Cypern skulle förmodligen inte vara lika välvilligt inställt till alla utländska militära anläggningar på ön.
