I tider av sorg eller kris så behöver vi ofta någon form av stöd. Somliga söker kraft hos sin partner, släkt, vänner, andra i musiken, litteraturen, filmer – och några rotar fram den där speciella boken som nästan alla har i bokhyllan, bibeln.
Böckernas bok bygger på de gamla judiska urkunderna, samt några senare tillägg med historierna om Jesus och de tidiga församlingarnas uppbyggnad.
Tillsammans anses boken utgöra västerlandets mytologi, ett veritabelt hopkok av hundratals berättelser; allt från den babyloniska skapelseberättelsen till romarnas ångest och sökande efter en ny gud.
Letar du tillräckligt länge så hittar du något som tilltalar dig och din speciella situation. Det finns kloka ord, självklarheter och snusförnuftigheter för allt och alla.
Jesus är profeten. Hans liv och livsgärning lyfts fram som något alldeles speciellt. Profetens ord analyseras i minsta detalj, och det görs allehanda tolkningar, ofta för att passa särskilda syften och motiv. Och det finns inte mindre än fyra olika berättelser om Jesu liv, som berättar ungefär samma sak, fast på lite olika sätt – de fyra evangelierna. Välj den version som passar dig bäst.
Ibland när man läser historierna om Jesus med nya friska ögon så blir man lite förvånad. Han var framförallt en helbrägdagörare. Det var det centrala temat i hans gärning. Jesus helade människor. Och det var därför folk blev imponerade och tyckte att han var speciell. Visserligen höll han tal och uttryckte visa ord, men det var konsten att hela som satte honom i centrum. Utan den förmågan hade folk förmodligen inte lagt märke till honom, eller erkänt honom som guds son.
När vi pratar om Jesus som en profet, lärare eller guds son – så glömmer vi ofta hans roll som undergörare, healer, medicinman och trollkarl.
Och när vi betraktar Jesus från den här synvinkeln så påminner han en del om grekernas Asklepios, som var helandets och läkarkonstens gud. Han var liksom Jesus son till en gud, i det här fallet den Olympiske Apollon. Asklepios blev sedermera en så skicklig helare att han överträffade sin far. Asklepios kunde till och med undgå döden, och att föra människor tillbaka till livet. Överguden Zeus dödade till slut helaren, för att skapa balans i världen.
Nåväl, det är inget nytt att man modellerar nya gudar efter gamla. Även historien om Moses i vassen bygger på en äldre urkund. Sargon placerades i en flätad korg i floden, ty han var en oäkta son till en prästinna. Han blev senare funnen och uppfostrad av fosterföräldrar, och sedermera kung och härskare av Akkad ca 2200 f Kr.
Bibeln är ett hopkok av olika historier från olika kulturer, och den sammanställdes förmodligen inte förrän på 600 f Kr. Då nedtecknades även Illiaden och Odysséen, grekernas stora epos, som förmodligen utgör delar av en ännu längre och större historia. Odysseus farkost beskrivs ibland som det västerländska äventyrets gryningsbåt, som varje morgon seglar iväg ut i det mystiska och okända.
Sångmö, sjung om den man som länge i skiftande öden
irrade kring, när han Troja förstört, den heliga staden.
För somliga är Homeros skrifter mer lysande än Bibeln. Några få letar sig ännu längre tillbaka till människosläktets vagga, och läser om Gilgamesh och Enkidu, nedtecknade på lertavlor i tvåflodslandet, Mesopotamien.
Våra förfäder har dyrkat tusentals olika gudar genom generationerna, vi känner blott till ett fåtal av dem, en handfull har överlevt i myter och historier. Och när vi rotar i bokhyllan efter den där speciella boken så kanske det egentligen är något anat vi letar efter, sammanhang, mening, mål och rötter?
Är det samma gudom som visar sig i alla dessa olika myter? Eller är det vi människor som speglar oss själva i gudomligt ljus?
