Inom litteraturen är det ofta nyttjandet av elden som brukar förknippas med människans tillblivande. Det var när vi tände den första brasan som vi skilde oss från djuren. Inom den grekiska mytologin är det Prometheus som stjäl elden från gudarna, och skänker den till människorna. Varefter han blir straffad, bunden vid en klippa, där en örn ständigt hackar ut hans lever.
Inom historieskrivningen brukar man tala om mörka århundraden (dark ages). I medelhavsregionen förknippas 1000-talet f.Kr med kulturell nedgång, ett glapp mellan den mykenska tiden och de senare arkaiska och klassiska epokerna. Vår syn på medeltiden uppvisar samma resonemang, där århundradena mellan det högt utvecklade romarriket och renässansen anses ha varit mörka och kaotiska.
Sedan kom upplysningen på 1700-talet; vetenskap, industrialism och demokratisträvanden förändrade världen fundamentalt. Ljus är människans signum, det förknippas med lycka, visdom och framsteg – medan mörker förknippas med barbari, fattigdom och elände.
Jag tänker på Thomas Edison, glödlampans uppfinnare, som frälste oss från stanken av fotogen, och bidrog till att vi kunde läsa böcker om kvällarna utan att fördärva ögonen. Samma person uppfann också fonografen, föregångaren till grammofonen, och det första steget mot dagens avancerade musikanläggningar. Han förbättrade också den trådburna kommunikationen, något som i förlängningen bidragit till att du har möjlighet att läsa denna blogg. Och Edison är blott en av alla de tusentals vetenskapsmän som medverkat till mänsklighetens smått otroliga framsteg.
Vad hade vi varit utan dessa ting, som idag ses som självklarheter? Mörker, kyla, misär?
Jag kan inte låta bli att tänka på allt detta, när vi nu blir ombedda att släcka ljusen på lördag kväll, i protest mot den globala uppvärmningen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, miljö, global uppvärmning
