Krisen i Grekland blottar svagheterna med EU:s ekonomiska samarbete och valutapolitik. Nu sprider sig krisen. Om inte respektive medlemsland sköter sin politik och minimerar budgetunderskotten så äventyrar man den gemensamma valutan. Kanske är Johan Norbergs nästa bubbla närmare än man tror?
Om EU:s grundare hade Amerikas förenade stater i åtanke, så var det en rad detaljer som de valde att blunda för. Först och främst är det språkförbistringen, som i praktiken sätter käppar i hjulet för den fria rörligheten i Europa. I USA kan du söka lyckan på västkusten om det är arbetslöshet på östkusten eller vice versa. Det är inte lika naturligt att flytta inom EU, vi är inte beredda att byta språk och ibland kultur.
Om inte Europa och européerna fungerar som en enhet kommer inte heller valuta- och finanssamarbetet att göra det.
Och just de kulturella skillnaderna märker vi väldigt tydligt inom finanspolitiken. Är det stolthet som får somliga länder att mörka balansräkningen, eller tar man inte EU:s regler på allvar? Kanske ska vi betrakta reglerna som rekommendationer eller riktlinjer? Nu när även Storbritannien igår i den nesliga PIIGGS-gruppen börjar man undra.
Frågan är vilket land som kommer att hoppa av först? Blir det Grekland? Trötta på överstyrning återinför de drachman igen, störtdevalverar, och kickstartar sin ekonomi. Eller blir det Storbritannien, som alltid hållit sig på behörigt avstånd från det djupa EU-samarbetet, misstänksamma mot gemensamma valutor o dyl? Eller blir det ett land som inte ingår i PIIGGs gruppen, trötta på andras misstag och slarv? Danmark? Tyskland?
Den europeiska gemenskapen står inför svåra utmaningar, och ingen vet vart det här kommer att landa. Lyckas de lappa ihop täcket, eller handlar det om total kraschlandning? EU är först och främst ett politiskt projekt, medborgarna är ju inte särskilt intresserade, och har aldrig varit. Kanske är det lika bra att överstatligheten och det långa avståndet till makten ifrågasätts och begränsas?
Våra politiker måste bli mer ärliga, de måste sluta ljuga. Det var inte bankvärldens bonusar och girighet som skapade den ursprungliga finanskrisen. Nej, det var politiska misstag, de klåfingriga regleringar som skulle omfördela och styra marknaden fick den på fall. Givetvis är politikernas medicin ännu fler regleringar, som kommer att resultera i en ännu större bubbla.
Framtidens politiska strid kommer inte att stå mellan höger och vänster, nej, utan mellan de som villa ha en större och mäktigare statsapparat, och de som vill ha mindre politik och mer makt åt individen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, krisen, Grekland, finanskrisen, EU, PIIGGS
