Vänsterglidningen inom svensk media


Vänsterglidningen inom svensk media 1Den som läste Svenska dagbladet för 20 år sedan håller nog med om att tidningen var mer borgerligt lagd då, och Dagens Nyheter var mer marknadsliberal än idag. Givetvis är det svårt att göra en objektiv analys och en total kartläggning, men jag håller det för sannolikt. De bägge tidningarna stod närmare sina grundläggande ideologier.

Det finns förmodligen flera olika förklaringar på den här vänsterglidningen inom svensk media, och jag tycker mig se detta över hela linjen. Det handlar således inte bara om DN och SvD. De medier som är borgerliga och liberala idag är uppstickarna, de nya medierna, och inte de gamla etablerade.

En förklaring är att samhället i stort har blivit mer vänster, vilket SD:s framgångar iof motsäger, vi ser också ett växande KD, samt M som tar igen tappad mark.

Kanske är det journalistkåren som blivit mer vänster? Det utgör en liten krets i Sverige, de umgås med varandra, de har likartade värderingar och idéer. Fast är det ändå inte lite märkligt att vänstersjukan drabbar en hel yrkeskår?

Är det en kulturell grej? Vänsterprofiler från USA som påverkar vår kultur, filmer, media, universitetsvärlden, politik etc. Vi är väldigt känsliga gentemot USA, framförallt New York och Kalifornien på västkusten. Sverige är ibland nästan som en 51:a delstat, och vi importerar snabbt olika fenomen och trender från det stora landet i väst.

Presstödet då? Kan det påverka? Allt fler medier får allt större del av sin försörjning från skattebetalarna. Och det är givetvis politiker och tjänstemän som återfördelar stöldgodset från våra bankkonton. Möjligen skapar detta en ängslighet från pressen gentemot statsmakten. Det gäller ju att hålla sig väl med den som har handen på pengakranen, det vet ju alla.

Samtidigt är det en av pressens viktigaste uppdrag att bevaka makten och makthavarna. Och helt ärligt så tycker jag nog att det är lite si och så med den saken. Mycket av medias tid går åt till livsstilsreportage, skvaller och utfyllnad, och en allt mindre tid till bevakning av de folkvalda.

Och vad gäller den politiska journalistiken, så har media under de senaste åren lagt ner enormt mycket tid och kraft åt att bevaka Donald Trump och SD. Det var någon undersökning nyligen som visade att Trump var den som fått mest medieutrymme av alla politiker, både svenska och utländska.

Nu är ju varken Trump eller SD makthavare i Sverige. Åkesson och hans mannar sitter i och för sig i riksdagen, men någon plats i regeringen har de inte. Och Trump har inte mycket med Sverige att göra. Rapporteringen av den amerikanske presidentens bravader på Twitter etc får väl mest betraktas som underhållning? Och inte politisk rapportering, ty hans verkliga reformer och politiska gärning håller man märkligt tyst om.

Och den verkliga makten? De som bestämmer? Granskar man dem? Jo förvisso, men som ni märker, det blir inte mycket tid över efter att man kört alla livsstilsreportage, kritiserat SD och hånat Trump. Varför bita handen som föder en?


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.