Det mesta är osäkert kring det svenska valet i höst. Något eller några småpartier kan komma att få lämna riksdagen pga dålig uppslutning i väljarkåren. Samt att den fula ankungen SD möjligen kan få ännu fler röster.
Med SD som vågmästare kan det bli en ganska stormig seglats under de kommande fyra åren. Särkilt med tanke på att en del olykskorpar förutspår fastighetskrasch och ekonomisk kris även i Sverige.
Det finns en stor möjlighet att socialdemokraterna tar över själva regerandet. De har medvind nu, opinionen blåser åt deras håll. Men vad händer när folk börjar ana verkningarna av skattehöjningspolitiken?
LO har ju redan börjat snacka om att återinföra arvsskatten. Fyra år med ett parti som tror att alla problem kan lösas med skattehöjningar är kanske inte det som Sverige behöver.
Kommer folk att ångra sig i sista minuten, och fortsätta att rösta på alliansen?
Å andra sidan har Reinfeldt och kompani ideologiskt spelat ut sin roll. Det öppna och fria samhället där vi ska få välja och vraka – har ersatts med massövervakning, FRA, NSA och en massa andra obegripliga bokstavskombinationer.
De utlovade skattesänkningarna blev jobbskatteavdrag. Ungefär som om staten faktiskt har rätt till större delen av dina pengar, men du kan dra av lite, för att staten är schysst…?
Och alkoholmonopolet – själva symbolen för de gamla betongsossarnas sociala ingenjörskonst och förmyndarmentalitet – finns fortfarande kvar.
Liberalismen hos moderaterna och allianspartierna har förvandlats till tröttsam socialkonservatism. Av den stora floden blev det några små bäckar kvar.
Att folk nu istället uppvaktar socialdemokrater och sverigedemokrater har nog mer med missnöje än med äkta kärlek att göra.
