På onsdagskvällen den 18:e juni 2008 röstade Sveriges riksdag JA till signalspaningslagen. Förespråkarna och kritikerna står långt ifrån varandra i frågan. Försvarsministern m fl ser det som den självklaraste sak i världen att FRA ska spana efter ord och ordkombinationer i internationell kabelburen kommunikation, t ex Internet, telefoni mm.
Det anses som ett beklagligt men nödvändigt intrång i vår privata sfär, för att spana efter terrorister, skydda svenska soldater utomlands (vad gör de där?) samt försvara oss mot it-attacker. Om eventuella terrorister krypterar sina brev blir det givetvis svårare, och ännu svårare blir det om de håller tyst om sina planer; fåordighet är förövrigt vanligt i dylika sammanhang.
Gång på gång försäkrar förespråkarna att det enbart är internationell kommunikation som ska avlyssnas, all nationellt avlyssnad trafik ska kasseras. Dessa försäkringar rimmar ila med det faktum att nästan all nationell kommunikation korsar landets gränser pga de tekniska förutsättningarna. Allt passerar därför FRA:s stora håv. Vi förlitar oss på att några tjänsteman sköter sitt arbete oklanderligt, att inget sipprar ut, att inga misstag begås.
Debatten har dessutom helt missat det faktum att även utlänningar har integritet, är det tillåtet att avlyssna ryssar men inte Svenskar? Denna provocerande verksamhet uppfattar jag snarare som ett hot mot vår säkerhet än ett försvar.
Vi blir också informerade om att idag pågår spaning utan reglering. Därför måste denna nya lag till, för att reglera verksamheten. Vi vanliga dödliga undrar varför spaningen pågår överhuvudtaget? Om den inte är reglerad borde den kanske vara förbjuden?
Grundlagen och europakonventionen är ganska tydlig med att personlig korrespondens inte ska läsas av tredje part. Så nog är det reglerat, och det vore en lögn att påstå annat. FRA bryter mot grundlagen och europakonventionen, om de avlyssnar privatpersoner utan skälig misstanke och domstolsbeslut.
Förespråkarna pratar om signalspaning i kabel som om det vore någon slags dechiffrering av morsekoder under det kalla kriget, när det i praktiken handlar om att sprätta upp folks email, lyssna på intima telefonsamtal, sms eller se vilka webbsidor de besöker, vilka kommentarer de skriver på bloggar, chattar, vilka de träffar via sociala nätverk etc etc. Många unga lever halva sitt liv på nätet idag, att signalspana på en dylik person är sak samma som att sätta in en kamera i hennes sovrum.
Begreppet signalspaning används här medvetet felaktigt, vi ska associera till amatörradio och inte till brevsprättning.
Vi letar bara efter vissa specifika sökbegrepp, det mesta passerar igenom, vi kan ändå inte ta till vara all information. Känns argumentet igen? Men FRA hittar inte vissa specifika sökbegrepp om de inte sprättar alla breven, dvs avlyssnar din, min allas kommunikation. Därefter kan de konstatera om du är en misshaglig rackare eller ej. Och detta storskaliga trålande efter information pågår 24 timmar om dygnet, år ut och år in.
FRA:s signalspaning påminner till stora delar om ECHELON, ett delvis hemligt avlyssningssamarbete mellan USA, Storbritannien, Canada, Australien och Nya Zeeland. Här kan dessutom transaktioner från bankomater spåras, kanske t o m datoriserade jämförelser av foton mm. Klarar FRA av detta också? Har FRA kopplingar till ECHELON? Kommer de att samarbeta, eller dela information med varandra? Eftersom de bägge signalspanings-organisationernas verksamheter är besynnerligt likartade bör frågan vara relevant.
Sverige har upplevt få terroristattacker eller krig, som skulle föranleda dylik massavlyssning medelst FRA:s nya superdator, som är en av världens snabbaste. FRA planerar dessutom att utöka verksamheten från 650 till ca 900 anställda. Hur kommer det sig att lilla fredliga Sverige vill vara ett föregångsland med denna kontroversiella, dyra och tekniskt avancerade spionteknik? Finns det ett konkret hot, förutom de allmänna formuleringarna?
Sist men inte minst vill jag nämna några ord om själva voteringen i riksdagen, som skedde mitt i sommaren under fotbolls-EM. Själva datumet och tiden ändrades flera gånger, riksdagsmän kvittades ut, kritiker begärde återremittering, vilket skedde med blixtens hastighet. Ända till slutet visste vi inte riktigt vid vilken tid voteringen skulle ske. Jag tänker inte närmare gå in på detaljer, eftersom arbetet i riksdagen är obekant för mig, men jag vill poängtera att förfarandet upplevs som mycket rörigt för en utomstående. Om det är avsiktligt eller ej tänker jag inte spekulera över. Låt oss bara konstatera att få visste vad som hände, och när det skulle hända. Men nu har det hänt.
—
Den enda borgerliga riksdagsledamot som röstade NEJ var Camilla Lindberg (fp). Bra jobbat, även om det inte räckte hela vägen fram. Håll ögonen på henne, här har vi en person som står pall för partipiskan.
—
Andra som bloggar om detta, lånat från Projo:
Opassande – Så går det till när svenskarna säljs ut
Widar Nord – Ikväll sätts det punkt för den svenska demokratin
Rick Falkvinge (pp) – Voteringen är över. FRA-lagen har gått igenom.
En vanlig $vensson – Hur ska regeringen återvinna liberalernas förtroende efter FRA?
Magasinet Neo – Därför är FRA-lagen en katastrof för Alliansen
Liberalism Capitalism Globalisation: Johan Norberg – The good, the bad and the ugly
LexOrwell – Dagens riktiga hjälte – Camilla Lindberg (fp)
Frihet Fildelning och Feminism – Svarta listan
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, övervakning, FRA
