Det cypriotiska parlamentet har enats om att upprätta en krisfond, samt en rad bankrestriktioner som ska förhindra bankrusning när bankerna förmodas öppna nästa vecka. Att ett lands invånare under en längre tid inte kan nyttja sina besparingar måste vara det hårdaste slaget mot euron hittills. Den gemensamma valutan är inte lika gemensam längre. Och den fria rörligheten av kapital hindras, en av EU:s grundpelare.
Inget av det som bestämdes har egentligen att göra med trojkans krav på Cypern, att man själva ställer upp med 5,8 för att erhålla 10 milj euro i nödlån. Pengarna skulle tas från alla cypriotiska bankkonton via en engångskatt. Något som av många uppfattats som konfiskation. Det har ryktats om att summan omförhandlats och ökat till 6.7 miljarder, men jag kan inte verifiera att det är sant. Om förhandlingarna med trojkan är framgångsrika eller ej framgår inte.
Man var tvungen att vänta med omröstningen till sent på kvällen bl a för att en av parlamentsledamöterna var utomlands, och inte kunde delta under morgonen. Landet han besökte var ironiskt nog Argentina, där man också haft stora valutaproblem och hårda reformer.
Ja, det finns nog många som tror att Cypern planerar en exit, krisfonden och bankrestriktionerna skvallrar om det, samt studiebesöket i Argentina. Jag är inte lika säker längre, stämningen känns tryckt och besvärad och många kan nog tänka sig att gå med på vad som helst, bara de kan fortsätta med sina vanliga liv. EU:s populäritet har emellertid falnat.
Cypern är ju en av de länder som förlorat mest på nödlånen och krispaketen. När Greklands skulder skrevs ner förlorade cypriotiska banker 6 miljarder euro. Nog trodde man att EU åtminstone skulle hjälpa till med att rädda landets banker och finansiella struktur, även om resten av pengarna uteblev, men där hade man fel.
