Det börjar blåsa EU-kritiska vindar även inom de etablerade partierna. Tyska CSU vill återta makt från Bryssel, och stärka de lokala parlamenten.
Och det är ju helt logiskt, varför skulle unionspolitiker styra och ställa med suveräna staters interna angelägenheter? Framförallt om staten i fråga är storebror Tyskland.
Dags att komma på detta nu, när vi har en Europeisk union med ett gemensamt parlament? Nåja, vi får väl tolka de EU-kritiska rösterna som att måttet är rågat, hit men inte längre.
Om CSU får sin vilja igenom så degraderas i praktiken unionen till en konfederation. Där blott viktiga gemensamma frågor dryftas i Bryssel, allt annat sköts lokalt. Och nationerna har tillgång till ett rött kort, om Bryssel går för långt.
Men hur ser det ut idag? Frågan är vad unionen i dagsläget kan göra om något land inte följer dess påbud? Hota med böter? Och om inte det hjälper? Utesluta landet ur unionen?
EU bygger på god vilja, att de enskilda länderna och deras parlament är snälla får som följer fåraherden. Om ett eller flera länder skulle börja bråka om lagar och regleringar så skulle det snart bli oordning i klassen.
Nu har ju EU en hållhake på flera länder i fråga om nödlån, och man kan ju alltid hota med att dra in utlovade pengar. Då lär fåren snällt följa med.
Tur för EU att man började låna ut pengar. Utan låneverksamheten vore EU en krympande företeelse. Och förmodligen hade Sydeuropa kommit på fötter vid det här laget. Fast utan EU och euron då förstås.
