RFSL erbjuder något som de kallar HBTQ-certifiering. Det är en process som tar flera månader i anspråk och kan kosta miljoner kr beroende på hur stor arbetsplatsen är. Tanken är att personer med annan sexuell läggning än den dominerande ska känna sig hemma på arbetsplatsen och i dess miljö.
Kritikerna menar att certifieringen är överprissatt, onödig och att homosexuella pekas ut som exotiska.
Certifiering är ett sätt för den giriga nyvänstern att skaffa sig intäkter. Ofta är det offentliga verksamheter inom kommun, landsting och stat som går på bluffen, och det är skattebetalarnas pengar som går upp i rök. Väljarna har inte haft möjlighet att säga nej till dessa utgifter. Och fler certifieringar är på gång. Det är en lukrativ affärsidé.
Det handlar närmast om en slags utpressning, mobbing och stöld. I en kamp om att godhetssignalera och vara så politiskt korrekt som möjligt, så att andra hugade spekulanter följer efter, ingen vill ju lämnas utanför, och kallas för homofob eller dylikt.
Även fackföreningar fungerar på liknande sätt, genom öppna eller förtäckta hot så kan de styra företag och entreprenörer. Ideella föreningars makt ska icke negligeras, det finns mängder av lättlurade människor därute som inget hellre vill än att passa in och känna tillhörighet. Och de kan (med andras pengar) köpa sig ett certifikat, en befriande stämpel, som bevisar hur goda och duktiga de är.
Att man lätt skulle kunna uppnå likartade mål utan certifiering är det få som tänker på. Certifieringen är det magiska nålsögat som vi måste passera igenom. Liknelsen vid medeltidens avlatsbrev är slående, då kunde man köpa sig fri från skuld, precis som idag.
Ingen är road längre. Certifieringarna kostar skattebetalarna enorma summor. Medan köerna till vården växer.
