Efter den pampiga ceremonin, där Trump svor presidenteden och höll ett bombastiskt tal, så fortsätter tramsmedia med det de är bäst på, nämligen att tramsa. Det mest intressanta under hela tillställningen enligt dessa medier var tydligen att att Elon Musk gjorde en Hitlerhälsning, trots att han väldigt tydligt lade handen på hjärtat och därefter lyfte handen mot publiken i en älskvärd gest.
Så gjorde aldrig tyskarna under tredje rikets dagar, och tramsmedia vet det, men de gillar att tramsa, hela vägen bort mot det oundvikliga borttynandet och irrelevansen.
Så som de gör varenda dag när de ljuger för sina läsare, och förringande kallar våld mot ordningsmakten och rättsväsendet för blåljusbrott, knivhugg för stickskador, bombdåd för sprängningar, upplopp för mestadels fredliga demonstrationer, migrationskritiker för nazister, skyller extrem ökning av brott på anmälningsbenägenheten, de mörkar etniskt motiverad våld mot vita, eller vägrar att prata om det, med rädsla för att sanningen ska radikalisera allmänheten.
De låtsas att vi har elöverskott när elpriserna går upp och kraftverken knappt orkar med, de prisar demokratin utan att ifrågasätta att regeringen tvingat landet att gå med i NATO utan folkomröstning eller djupare debatt. De stöttar vissa politiska partier och smutskastar andra, men hävdar att de är neutrala. De skrämmer folk med domedagshistorier om klimatet och havsnivåhöjningar, som aldrig slår in, och därför visat sig vara falska, trots allt prat om en enig forskarkår.
De baktalar svenska högtider och sedvänjor, låtsas som att det inte ens finns en svensk kultur. Lucia ska helst vara av en annan etnicitet än den svenska, och helst av manskön eller en transa. Den svenska julmaten beskrivs som äcklig. Att hissa flaggan påstås väcka obehag hos vissa grupper. Skolavslutning i kyrkan anses inte lämpligt. Och de upprörs inte när antiken och vikingatiden rensas bort från historieböckerna, i skolor där kunskap inte längre kan förmedlas på grund av bristande ordning och säkerhet.
De ifrågasätter inte heller när politiker slarvar bort miljarder eller tar dåraktiga beslut. Media har blivit maktens knähundar, de blåljuger utan skam, och de när inte ljuger så utesluter de viktiga nyheter och händelser. Men oftast så tramsar de, skriver om dumheter och oviktiga saker, en oändlig ström att korkat småprat i syfte att ömsom underhålla ömsom uppröra. Detta görs inför en allt glesare läsarskara – ofta uppbackat av statliga bidrag och stöd – febrigt grävande efter ännu mer irrelevans och meningslöshet.
