Det är många som anser att Sverige har ett omfattade problem med tiggare. Utanför många varuhus, vid gator och torg sitter numera folk som ber om pengar. Tiggarna kommer ofta från Rumänien eller Bulgarien, länder som också är med i EU. Eftersom vi har fri rörlighet inom unionen så anses det vara svårt att stoppa dem.
Men egentligen är det inte särskilt svårt, om man följer de lagar och regler som redan finns. Varför man in detta fall inte implementerar lagarna handlar nog till viss del om att myndigheter och ansvariga är rädda för beskyllningar om rasism och främlingsfientlighet. Det här en ideologisk sankmark, som ingen riktigt vågar beträda. Att tiggarna ofta är romer, en historiskt sett utsatt och förföljd folkgrupp, komplicerar det hela ytterligare.
Nåväl, det råder fri rörlighet inom EU om man kan försörja sig själv. Nyinflyttade EU-medborgare ska anmäla sig hos skatteverket och betala inkomstskatt. Om de är egenföretagare så ska de dessutom registrera sin verksamhet och därutöver betala sociala avgifter. Moms ska givetvis också redovisas i den årliga skattedeklarationen.
Uppenbarligen gäller det här inte alla.
Organiserat tiggeri från Balkan är inget nytt. Vi har sett fenomenet under en längre tid i övriga Europa. Och olika länder har valt olika vägar att ta itu med det. Och om Sverige vill ta tag i problemet så finns alla verktyg redan på bordet. Alla de verktyg som håller oss vanliga medborgare i schack. Givetvis fungerar det även på andra yrkesgrupper från andra länder.
