Genomsnittligt IQ i världen, där blåa nyanser indikerar högt och rött lågt. Från Wikipedia.
Jag behöver knappast förvarna om att det här är något av det mest kontroversiella man kan skriva om. Att klassificera folk utifrån intelligenskvot tillhör inte den politiskt korrekta avdelningen. Men internationella undersökningar har givetvis utförts, och de visar på en betydande skillnad mellan nationers och regioners genomsnittliga IQ. Allt finns tillgängligt på Wikipedia och andra välrenommerade källor.
Vi kan grovt dela upp världen i tre olika fält, nationer med hög IQ återfinns i Europa, Sydostasien, Nordamerika och Australien. Medelnivåer finns i Mellanöstern, Västasien, Nordafrika och Sydamerika. Lägre IQ hittar vi framförallt i centrala och södra delarna av Afrika. Kina och Japan har högst genomsnittligt IQ, medan Centralafrika hamnar i botten.
IQ kan vara genetiskt betingat, men anses också påverkas av miljö, kultur, kost, sjukdomar etc. IQ handlar om logisk och matematisk intelligens, om allt från att konstruera broar till att bygga datorer. Och vi ser också rent påtagligt att flertalet högteknologiska industrier är koncentrerade till Europa, Nordamerika och Sydostasien. Därmed finns det också en koppling mellan ekonomi och IQ. Fattiga länder har oftast en lägre genomsnittlig intelligenskvot. Hög IQ ger å andra sidan inte immunitet mot dåliga politiska beslut, kommunism, fascism, krig och konflikter etc.
I vårt hörn av världen kan vi notera att Italien och framförallt de norra delarna har högt IQ. Och mycket riktigt så är Norditalien en av världens rikaste områden, här finns både industrier, mode, design, konst, god mat och dryck – och inte nog med det så har de också osedvanligt bra klimat. Vi har alltså goda naturliga förutsättningar, men gissningsvis lär genetiken spela en viss roll här. Rom var tidigare huvudstaden i ett imperium och lockade lärda människor från när och fjärran. Och när Konstantinopel föll 1453 var det många lärda greker som landade i Italien.
Det verkligt intressanta i IQ-forskningen är olika subgrupper, som de grekiska flyktingarna jag nämnde tidigare. De ashkenaziska judarna är tillika också en väldigt framgångsrik grupp, och leder förmodligen nobelprislistan med hästlängder. Dylika subgrupper lär finnas även i länder som Indien, Iran och Kina. Om man bryter ner Kinas IQ-karta på regionsnivå så ser den ganska så annorlunda ut.
Ju fler intelligenta människor som möts, träffas och samarbetar i grupp, desto större chans att vi får uppleva utveckling och framsteg.
Vad lär vi oss av allt detta då? Hade rasisterna och skallmätarna rätt? Är vi genetiskt dömda till en viss intelligens?
Tvärtom så ser vi att ”raser” som av fascister och nazister ansågs som undermåliga i själva verket var intelligentare än de själva. Och notera att även i länder med låg genomsnittlig IQ så finns det människor med hög intelligenskvot. Vi är alla människor, och våra egenskaper och färdigheter varierar på många olika sätt.
Vad vi däremot kan ha i åtanke är att det kan uppstå problem i mötet mellan olika folkgrupper. Det kan handla om kulturkrockar, religiösa motsättningar, men även diversitet vad gäller förmågan att tänka logiskt. Och istället för att sopa de nationella IQ-undersökningarna under mattan borde man ta lärdom av allt detta i tider av migration och folkblandning. Kanske kan de ge svar på några av våra problem? Och man behöver väl knappast vara ett geni för att förstå att utbildning och fortbildning är viktiga ting i kampen mot orättvisor och snedfördelning, istället för ovillkorat välvilligt bistånd.
Vi människor har inga klor, vassa tänder och enorma muskler. Det var vår logiska förmåga som bidrog till att vi överlevde i en farlig värld, och givetvis kommer denna fantastiska egenskap att vara avgörande även i framtiden.
