Jag har precis sett Johan Norberg och Martin Borgs dystra dokumentär Överdos. De målar upp scenariot som ledde fram till finanskrisen 2008 och varnar för nästa kris som kommer att bli sju resor värre.
Det är en angelägen och mycket viktig film. Men vi som är intresserade av ekonomi och läser bloggar har hört alltihopa många gånger förut. Jag känner t o m att det blir en smula segt när man gång på gång upprepar hur tungt skuldbelagda våra länder och medborgare är. Miljarders, miljarders, miljarder. Och givetvis kommer allt detta resultera i alla bubblors moder, där krisen i Grekland och PIGS-länderna bara är en vag föraning.
Risken finns att även tittare som inte är lika insatta i dessa tråkigheter som jag själv kommer att byta kanal. Det blir helt enkelt för mycket. När man staplar alla ekonomiska skräckscenarion på varandra under 45 minuter så missar man till slut målet. Tittaren blir uppgiven och det hela arkiveras längst bak i hjärnkontoret i den jobbiga lådan, tillsammans med koldioxidhysterin, atombomshotet, terroristhotet, förbundsarken, fan och hans moster.
Tonen i filmen är ganska aggressiv, mörk och lite hysterisk. Den påminner ibland om vissa konspirations-dokumentärer som valsar runt på Youtube. Och i den kontexten blir de svarta profetiorna nästan lite komiska. Vi får hoppas att tittarna inte är lika luttrade dystopiker som jag själv.
Det hör ju till att höja Johan Norberg till skyarna när man är liberal, och jag uppskattar oftast hans böcker och tankar, men den här gången blev det inte lika bra. Något saknas, det blir inte helt rätt, det spårar ur. Jag hoppas i och för sig att folk inte delar min uppfattning, och att många funderar över filmens budskap. För även om formen inte tilltalar mig så är innehållet viktigt. Se den!
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, ekonomi, Överdos, Johan Norberg, Martin Borgs, krisen, finanskrisen
