På DN:s ledare kan man idag läsa att ”det inte synd om Cypern”, de fick vad de förtjänade, de struntade i varningsklockorna, dessutom kan man minsann inte driva bankverksamhet med 7% ränta, och att kunderna mest bestod av ljusskygga figurer etc etc.
Den förra cypriotiska regeringen var kommunistisk. De trodde inte på den fria marknaden, eller på EU:s grundläggande principer. Att kommunisterna skulle sköta statens finanser eller styra upp ett avtal med trojkan var det nog ingen som trodde. Det ligger liksom inte i kommunisters intresse att göra marknadsmässiga lösningar och ekonomiskt rationella val, ty de lever i en fantasivärld.
Synd att cyprioterna röstar som de gör, men det är en annan diskussion. Det är som att lära en svensk betongsosse att privata förskolor är bra. Det går inte i en handvändning. Vi pratar om en ideologisk förändring kan ta flera decennier.
Trojkan skulle iof kunnat tvingat kommunisterna till förhandlingsbordet, så som de gjorde med den nuvarande center/höger-regeringen, men de valda att inte göra det. Och här tror jag att framtidens historieböcker kommer att placera ett frågetecken.
Förövrigt är den högsta räntan jag blivit erbjuden på Bank of Cyprus 3,5% och inte 7%. Och att bunta ihop alla cyprioter och ryssar och kalla dem myglare är ingen höjdare det heller. En ensidig debattartikel av en oinsatt person, om ni ursäktar.
Nej, det är inte synd om Cypern, Afrodites ö har varit med om långt värre saker, däremot är det synd om alla cyprioter som inte röstade på kommunisterna, som verkligen trodde på drömmen om Europa, men inte längre gör det. De är väl i gott sällskap, ty numera är det allt färre som tror på denna dröm, som sakta håller på att förvandlas till en mardröm.
