Många av oss accepterar att politiker har nästintill obegränsade befogenheter, de är ju lagstiftare. Och med tiden har vi vant oss vid mängder av märkliga regleringar och påbud, allt från övervakning av aktiviteter på internet, klassificering av gurkor utifrån böjningsgrad, till plastpåseskatt, när det redan är skatt på allt. Ingen förvånas längre. Finns det inget stopp för de ständigt ökande politiska utbrotten?
På Cypern har det delats ut mängder med böter till folk som brutit mot de omfattande coronarestriktionerna under det senaste året. Nu verkar det som att böterna eventuellt kommer att stå obetalda, då advokater stämt staten, och det förefaller som att många regleringar inte varit överensstämmande med konstitutionen.
Politiker kan med andra ord inte göra vad de vill. Ibland blir det slagna på fingrarna. Men då har det gått långt, så långt att folk belagts med utegångsförbud, masktvång, samt mötesförbud även för icke-smittade. Hade någon nämnt detta för några år sedan, innan coronan, så skulle ord som fascism och tyranni flödat.
Vi befinner oss på det sluttande planet. Nu tycker halva plötsligt mänskligheten att det är ok med rumsarrest och förbud att träffa vänner och bekanta.
Man vänjer sig.
