Gammelmedia domineras av historier om Trumps eventuella bud på Grönland, samt Klimatprinsessans seglats över Atlanten. Även de mest högburna och aktade nyhetskällorna lockar med dylika artiklar.
Pseudonyheter som säkert säljer lösnummer, om det nu förekommer lösnummer längre? Annars borde väl folk vara trötta på de två medieikonerna som dagligen flashar förbi i nyhetsflödet?
Säkert är det tråkigare att läsa om kommunernas skyhöga skulder, deras dåliga ekonomi och hur allt detta ska lösas. Samt alla bomber, skjutningar, våld och hot. Det är numera sånt som händer varje dag. Och krisen inom vården, skolan och polisen? Kanske ingen mening att rapportera om sånt längre? Bättre med Trump och Greta? Det låter som en gammal saga.
Det döljer sig ett omfattande läsarförakt bakom ett sådant nyhetsutbud. Vi brukar prata om att journalisterna inte kan hantverket längre, eller att de inte vågar, att de inte törs sticka upp huvudet ur skyttegraven.
Våra journalister stjäl ofta och utan att skämmas från Reuters, New York Times och andra internationella tongivande nyhetskällor. Och presenterar därefter en omarbetad, lättsmält och infantiliserad svensk version. De vet mycket väl vad de sysslar med, vad som händer i världen utanför Svedala, och de vågar skriva samma struntartiklar gång på gång.
Läsarnas dom visat sig bli osedvanligt hård; prenumeranter och annonspengar försvinner som löven från träden i september. Men drakarna skyller på Internet, ny teknik och nya vanor. De tar självklart emot presstödet – skattepengar – ihopsamlade av bl.a de svenskar som helst vill slippa de gamla mediernas urvattnade fantasilösa utbud.
Skattepengar som ska gå till vettiga saker, sånt som civilsamhället inte kan lösa själv. Praktiskt då att det knappt finns kvar något civilsamhälle. Statsmakten har tagit över det mesta, ingen blir lämnad i fred. Förföljda av infantila löpsedlar, giriga skattefogdar eller förbudsromantiker på uteserveringar, gator och torg. Och det finns ingen utväg; trovärdiga källor menar att folkmajoriteten gillar läget.
