László Almásy (zsadányi és törökszentmiklósi Almásy László Ede, 1895-1951) var en ungersk pilot, racerförare, kartograf, upptäcktsresande, och sedermera förlaga till Michael Ondaatjes huvudperson i boken Den engelska patienten och filmen med samma namn.
Han föddes 1895 i staden Bernstein (Borostyánkő) i det Österrike-Ungerska imperiet, son till zoologen och etnografen György Almásy.
Almásy tog ett uppehåll från studierna i England vid första världskrigets utbrott och tjänstgjorde som pilot vid det kejserliga flygvapnet.
Efter nederlaget och den snöpliga delningen av imperiet, där Ungern förlorade stora delar av sitt territorium, fortsatte han att stödja Habsburgarna.
Almásy bistod Karl I vid två misslyckade försök att återta tronen i Budapest. Möjligen förärades han titeln greve för dessa bedrifter, en titel han enbart använde utanför Ungern.
Under mellankrigstiden arbetade Almásy för den österrikiska biltillverkaren Steyr Automobile, och deltog framgångsrikt i en rad motorsporttävlingar. Han demonstrerade deras terrängfordon i Saharaöknen, organiserade storviltjakt, och skaffade sig vänner i det Egyptiska kungahuset. Den ungerske greven acklimatiserade sig i Nordafrika, han talade god arabiska och kallades Abu Ramla (sandens fader) av sina beduinvänner.
Som deltagare i en rad brittiska saharaexpeditioner kom Almásy att bidra med en rad extraordinära upptäckter, som den legendariska Zerzuraoasen och Cave of Swimmers, där 10.000 år gamla grottmålningar avslöjar att platsen en gång i tiden varit omgiven av vattendrag. Almásy berättar om sina resor och upptäckter i boken The Unknown Sahara.
Vid andra världskrigets utbrott blev han officer i Luftwaffe som en konsekvens av att Ungern anslöt sig till axelmakterna. Almásy hjälpte tyskarna att röja spioner, och pansargeneralen Rommel nyttjade hans vittgående kunskaper om Saharas geografi. Dessa äventyr publicerades i boken With Rommels army in Libya.
Var Almásy ett olyckligt offer för omständigheterna, eller blott en simpel förrädare? Och sist men inte minst, var han nazist?
Mig veterligen finns inga belägg för att han var nazist eller pilkorsare (den ungerska motsvarigheten). Inte ens alla tyska officerare delade nazisternas värderingar. Som ungrare tillhörde han den centraleuropeiska kultursfären, och det var naturligt att stödja Tyskland och Österrike, och härigenom hoppades man givetvis på att återvinna en stor portion förlorad stolthet och storhet.
Dessa var avsikterna innan vansinnet bröt ut på allvar, innan den industriella avrättningen av judar och de stora förlusterna i Ryssland. 1943 försökte Ungern att bryta med Tyskland och utverka en kapitulation, men blev året därpå ockuperat av de forna vännerna.
Almásy påverkades förmodligen av denna ambivalenta hållning till de tysktalande grannarna, han var ett barn av sin tid. Under krigets slutskede hjälpte han judar att fly från Budapest. Hans kosmopolitiska natur gick tydligen inte ihop med de rådande antisemitiska stämningarna.
Han var utan tvekan en mer sammansatt och förslagen person än Ondaatjes stundtals träiga romanfigur. Verkligheten överträffar ibland dikten. Om man målade upp den verklige Almásy som en fiktiv karaktär skulle få acceptera honom som en trovärdig gestalt.
Under senare år har en omfattande korrespondens påträffats mellan Almásy och en tysk officer. Breven avslöjar att det inte var bokens fagra engelska dam som var hans livs stora kärlek, utan en ung soldat i Tredje rikets tjänst. En typ av kärlek som inte direkt uppmuntrades i den rådande tidsandan.
Efter att sovjetiska trupper intagit Ungern hamnade Almásy i fängelse, men lyckades fly landet med hjälp av den brittiska underrättelsetjänsten och mutor betalda av det egyptiska kungahuset. John Bierman, författaren till boken The Secret Life of Laszlo Almasy, frågar sig om Almásy i själva verket var spion, och för vem, tyskarna eller engelsmännen?
Via Österrike, jagad av sovjetiska agenter, hamnade han slutligen i Kairo och blev teknisk chef för det nybildade ökenforskningsinstitutet. László Almásy dog 1951 i dysenteri efter att hastigt ha insjuknat vid ett besök i Österrike.
Han slapp att se det en gång så stolta imperiet slutgiltigt förvandlas till Europas bakgård. Vad vi också kan lära oss, i sann Machiavellisk anda, är att förlorarens vänner ofta blir de största förlorarna. Västtyskland repade sig snabbt efter kriget, medan Östblocket försvann bort i en unken brunkolsdimma, bort från all ära och redlighet. Stora delar av befolkningen spreds ut över världen i en självvald diaspora, och karaktärer och livsöden som Almásys glömdes bort. Europa var delat, nya stormakter tog vid efter de gamla, och bortom järnridån fanns blott mörker.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, historia, politik, Laszlo Almasy, Almasy, Den engelske patienten, Ondaatje, Ungern, Österrike-Ungern
