Under IS-terroristernas välde i Irak och Syrien så förstördes mängder av kyrkor och den kristna befolkningen drevs på flykt. Några av världens äldsta kristna monument och församlingar fanns tidigare i denna del av världen. Och i Frankrike har över 800 kyrkor vandaliserats under de senaste åren. Och det senaste dådet vi alla har färskt i minnet är terrorattacken mot en kyrka i Sri Lanka där över 200 kristna miste livet och 400 blev skadade.
Muslimska extremister vänder sitt hat mot västvärldens kristna församlingar. Det är en slags lågintensiv terror som ibland blommar upp i något värre, men som långsamt hotar att mala sönder det kristna västerländska kulturarvet.
Även om många västerlänningar idag inte betraktar sig som troende kristna så är det en del av vårt arv. Mycket av konsten, litteraturen och vetenskapen under medeltiden och renässansen försegick inom kyrkans ramar. Att attackera gamla kyrkor är detsamma som att attackera vår kultur. Och förmodligen är det detta som är själva meningen.
Och vad är då roten till allt detta hat? Givetvis kan vi skylla på västmakternas kolonisering och uppdelning av länderna i Mellanöstern för drygt 100 år sedan. Men till saken hör att det var en väldigt kort period av dessa länders historia, som skedde efter det Ottomanska rikets sönderfall. Tidigare var araberna i området styrda av en turkisk överhöghet.
USA:s inblandning i Irans affärer under 1970-talet, samt Irakkriget, Afghanistankriget och Libyenkriget kan också givetvis bidra till fientligheten. Vi i väst har förvisso en skuld till hatet som nu riktas mot oss, och det bör även falla en skugga över Sverige, som lånade ut ett antal JAS Gripen stridsflygplan för spaning i Libyenkriget. Idag befinner sig landet i totalt kaos med slavmarknader där människor säljs för en spottstyver.
Det finns ett djupt ressentiment mot väst, en blandning av avundsjuka och förakt. Trots att vi anses vara de otrogna så har vi haft stora framgångar inom vetenskap, teknik och forskning. Och vi har skapat rika, välmående samhällen med god standard, och stort mått av personlig frihet. Något som få muslimska länder klarat av.
Dessutom är spridandet av islam en grundpelare inom religionen, och de extrema terrorgrupperna tar kanske detta på större allvar än de mer moderata muslimerna. Ressentiment i kombination med religiös fanatism skapar förmodligen grogrunden för terrorattackerna vi ser idag.
Våra öppna fria samhällen, där kyrkdörrarna sällan varit stängda, skapar en förträfflig måltavla för dylika attentat. Därutöver är det svårt att spåra och förhindra terrorism, det blir som att jaga nålar i en höstack. Fienden finns mitt ibland oss, och den är vag och otydlig i konturerna. Etablissemanget och media har dessutom svårt att konfrontera de muslimska grupperingar som finns i våra länder, då muslimer som grupp ofta målas upp som drabbade, minoriteter, offer och i behov av hjälp.
Det vi kan göra är att isolera oss, stänga dörrarna, bli mer repressiva. Och det är en utveckling som redan startade efter 11-september-dådet. Våra samhällen blir mer hårda och reglerade, tvärtemot den utveckling vi själva strävar efter. Tvärtemot de västerländska idealen om frihet och öppenhet.
Och detta blir ett påtagligt problem för alla oss som förespråkar öppenhet, avregleringar, och mer frihet.
