Kriget ska kallas 12-dagarskriget, och nu råder vapenvila och fred, deklarerade Trump.
Uttalandet kom dagen efter att Iran svarat på den amerikanska bombningen mot dess anrikningsanläggningar. Iranierna sköt missiler mot en tömd amerikansk militärbas i Qatar, och de förvarnade dessutom. Flertalet projektiler sköts ned av luftvärn, och skadorna bedömdes som lindriga.
Iran – en regional stormakt?
Vi visste redan från början att Iran hade ett väl utvecklat missilsystem samt även drönarteknologi. Även om deras luftvärn inte var tillräckligt så sköts flera israeliska plan ner. Iraniernas största miss var försvarsberedskapen mot cyberattacker och infiltration, som israelerna genomförde inledningsvis. Nästa gång kanske de är bättre förberedda? I det stora hela så framstår Iran som en regional stormakt som man inte bråkar med i första taget.
Var det värt att starta kriget?
Vi ser en omfattande förödelse i Israel. De kommer att behöva återuppbygga många skadade fastigheter, samt reparera stora skador på Haifas hamnindustrier och förmodligen en hel del annat. Israelerna har varit sparsmakade med information gällande vilka skador som vållats. Vi vet att missiler detonerat i närheten av flygplatser, kärnforskningsanläggningar, och militära mål samt underrättelsetjänsten Mossads högkvarter.
Varför anföll israelerna egentligen?
Den officiella förklaringen var att stoppa Irans kärnvapenambitioner. Om vi får tro Trump så slogs hela det iranska kärnvapenprogrammet ut. Medan IAEA säger att det inte fanns något kärnvapenprogram, och att det anrikade uranet (som eventuellt skulle kunna användas till bomber) fraktades bort till hemlig ort. Och att anrikningsanläggningarna inte alls lidit så stora skador som rapporterats.
En mindre seger för Iran.
Ska vi kröna en segrare så blir det Iran. Och det rapporterades att israelerna var de första att kontakta amerikanerna med krav på vapenvila. Deras dyra luftvärnsrobotar började sina, och när de inte kunde freda sitt folk och sitt land blev situationen till slut ohållbar. Och det fanns egentligen ingen vinst i sikte. Att mikronationen Israel med sina 10 miljoner invånare skulle kunna besegra jättelandet Iran med 90 miljoner invånare var nog överoptimistiskt.
Situationen är delvis jämförbar med Ukrainakriget. Utan västerländsk, och framförallt amerikansk hjälp, så skulle de inte ha klarat sig en vecka, och kriget hade nog inte ens påbörjats utan att storebror stod bakom och vaktade. Eller kanske till och med hejade på?
Handlar det om proxykrig?
Är det i själva verket så att USA krigar mot andra nationer via ombud? Varken Ukraina eller Israel hade ju något att vinna. Och i Ukrainas fall så hade de en bra relation med Ryssland fram till 2014, och det fanns inte alls några skäl till krig eller oroligheter. Det var först när USA uppmuntrade till regimskifte och framtida Natomedlemskap som molnen hopade sig. Medan läget är annorlunda i Mellanöstern, där det ofta förekommer diverse småkonflikter, men även där var läget bättre för några år sedan och Israel åtnjöt större respekt världen över.
Kommer ombuden att överges?
Saddam Husseins Irak på 1980-talet var ombud för USA, och de stred länge mot grannlandet Iran, som redan då fallit i onåd. Några decennier senare så blev Irak istället ockuperat av amerikanerna och Saddam Hussein avrättades. Så, det kostar att vara ombud. Det är inte säkert man klarar sig helskinnad undan.
Vi noterade denna gång att Israel fick vänta ganska länge innan USA slog tillbaka mot Iran. Kavalleriet red ovanligt sakta. Förödelsen ökade enormt för varje dag som USA väntade med sin vedergällning. Och vi inser allt tydligare att ombudet, även om det varit i tjänst länge, är utbytbart och bara av intresse så länge hon spelar sin roll väl.
Det finns förstås fler underliga saker med Irankriget, som att de amerikanska bombflygplanen, som bombade anrikningsanläggningarna, fick färdas över landet helt fritt. Det iranska luftvärnet var förmodligen delvis satt ur funktion, men ändå. Något slags motstånd borde de ha kunnat uppbåda. B-2-bombarna nyttjar ”stealth”, men det börjar bli en förlegad teknik, som moderna radaranläggningar givetvis kan spåra. Den iranska frånvaron av luftvärn är intressant, oavsett hur det kommer sig.
Nykonservativa tankesmedjor i USA har längre planerat ett krig mot Iran. Där målet är regimskifte, och inte att bomba kärnforskningsanläggningar. Kanske kände sig Trump nödgad att bejaka dessa krafter?
Det amerikanska engagemanget kändes inte helhjärtat denna gång, och man ville avsluta konflikten så snabbt som möjligt, även om man själv var den största pådrivaren.
