Orden och tonen blir allt viktigare, så att vi inte sårar eller säger något som skulle kunna vara kränkande. Som om medelålders kvinnor styrde världen från ett evigt pågående kafferep. Jag vet inte hur vi hamnade här, men vi lever numera i ett kärringvälde.
Och det räcker inte med att undvika eller varna för personer, böcker eller företeelser som uttrycker sig ”olämpligt”, nej, nu ska de censureras.
Jag tänker just nu på författaren Roald Dahls böcker som gås igenom av s.k känslighetsläsare anlitade av hans förlag, de tar bort uttryck som inte längre anses passande. Ord som ”fet” och ”ful” har tagits bort helt och hållet, och det har också gjorts ändringar när det gäller ämnen som kön, ras och psykisk hälsa.
Jag som trodde att litteratur skulle utmana och ställa saker och ting på ända? Just detta var ju något av Roald Dahls signum. Men, nej, ack så fel jag hade. Den nya puritanerna vill inte ha vassa kanter och ojämna ytor, de vill att allt ska vara mjukt, fluffigt och inkluderande.
På ett sätt tycker jag att det är bra att fienden i det här kulturkriget visar sitt rätta ansikte. Ja, de vill slå sönder och fördärva, inbilla er inget annat, ty de kan inte skapa något själva. Och Roald Dahls böcker är bara en liten del av det hela, de har redan satt saxen i många andra alster och fantasivärldar för att förfina dem efter sin egen smak.
Glöm nyvänstern, woke och gendertramset. Det där är bara fluffet på ytan. Egentligen handlar det om att vi inte ska reta upp tantmaffian eller rubba deras cirklar. Välkommen till de överkänsliga kärringarnas diktatur; vik in kragen, rak i ryggen, och inga svordomar. Ve den som inte gör som de säger. Gynokratin kräver blind lydnad, det finns inga ursäkter, och reglerna kan ändras och behag; förvänta er ingen logik. Sånt manligt trams.
