Vi ser antigen djup klagan eller barnsliga undanflykter. Sällan djärva förslag som kan vända utvecklingen; låt oss göra ett försök.
Bidragen för flyktingar (icke medborgare) är tidsbegränsade, de börjar att fasas ut efter 6-12 månader. Migranter och flyktingar ska inte vara en belastning för samhället och skattebetalarna, detta står även fastställt i FN:s flyktingkonvention.
Red ut brott mot asylrätten och medborgarskapslagen; alla de som lämnat falska uppgifter ska fråntas det svenska medborgarskapet. Eftersom dylika brott är allvarliga sätts preskriptionstiden på omkring 50 år.
För att skapa och bibehålla lugnet i förorterna bör ibland militär eller hemvärn inkallas, särskilt om polisen inte släpps in i enklaverna av kriminella organisationer. En statsmakt som inte kan skapa trygghet för sina medborgare har tappat sitt existensberättigande.
Svenskarna med sina 8-9 milj invånare är en folkspillra ute i världen, vi kan inte åta oss att rädda och försörja världens alla miljoner flyktingar eller lycksökare, när förmögna länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Dubai etc inte vill göra det.
Det jag beskriver är inget extremt, utan man följer befintlig lag och praxis. Förfarandet kan snarare betraktas som en mildare återvandringspolitik, utan storskaliga utvisningar och avhysningar, där man låter folk ta sitt förnuft till fånga och låter dem återvända om de inte kan försörja sig, eller om de fuskat till sig sitt uppehållstillstånd. Alla kommer förstås inte att återvända, några kommer att gå under jorden, men då blir det ett konkret isolerat problem, som också kommer att minska från år till år då enklaverna sakta töms.
Svårare än så är det egentligen inte, om den politiska viljan till att rädda vårt land finns.
