Att den svenska signalspaningslagen kom till för att bl a spana på rysk kommunikation (dvs spionage) är ingen nyhet. Och nu detta, Carl Bildt portad från Ryssland pga diverse uttalanden etc.
Det finns mycket att säga och skriva om den integritetskränkande aspekten av FRA-lagen, staten bör givetvis inte ha möjlighet att utan domstolsbeslut spionera på sina medborgare, men det är få som har tänkt på de utrikespolitiska konsekvenserna.
Är det vettigt att reta den stora björnen i öster? Trodde politikerna att FRA-spionaget mot Ryssland inte skulle få några konsekvenser? Ett litet land med knappt 9 miljoner invånare, med klent militärt försvar, och utan medlemskap i en försvarsallians – ska vi utmana en stormakt?
Tanken är givetvis befängd. Vi ska utifrån vårt läge och vår politiska situation inte ge oss in i stormaktspolitiken på detta utmanande sätt. Det finns dessutom andra länder som kan reagera, FRA har ju möjlighet att lyssna på all trafik som passerar landet, och det är inte lite det, med tanke på att en av de sk rotservrarna ligger i vårt land.
Vi har bäddat illa för framtiden. Vi vet att finanskriser även kan skapa politisk instabilitet, och att i detta läge anta en spionlag är inte särskilt listigt. Oro och påtryckningar kan driva igenom ett ogenomtänkt NATO-medlemskap, och då måste vi bistå de andra medlemsländerna, vilket kan innebära mer spioneri eller regelrätta militära insatser. Det känns inte som en roll för Moder Svea i världspolitiken.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, FRA, Ryssland, integritet, finanskrisen
