Jag har en affärsidé för en diktator: Ta över Sverige. Sparka ut alla lösdrivare. Sätt de infödda barnen på ingenjörsutbildningar, sänk skattetrycket, förenkla regelverket, vänta 30 år, och skörda frukterna.
Ja, det kanske är lite lustigt, vulgärt och raljerande. Men, å andra sidan, är det en god affärsmässig strategi att köra ett land i botten, söndra dess infrastruktur, dra upp dess rötter och kultur, samt straffbeskatta medborgarna?
Sverige skulle med lätthet kunna vara som Schweiz eller något annat rikt och framgångsrikt land, samt ledande inom forskning och industri. Med rätt politik. Vi vet det. Alla vet det.
Varför missköter man landet då?
Ja, det är frågan. Och det kommer ingen vinst längre fram. Det är kört redan nu. Därutöver, den postmoderna liberalism som dikterar den här typen av politik är också halvdöd. Den har ingen folkligt stöd, och även det akademiska och politiska stödet avtar i snabb takt. Det är ingen vinnande modell.
Ledarskapet i Bryssel beter sig som tyranner, det var längesedan de införde något som gynnade dess undersåtar. Det handlar mest om att reglera, begränsa och förmynda. Och detta är själva definitionen av tyranni. Att de (ibland) är folkvalda är ingen ursäkt, en tyrann är en tyrann.
Att ett demokratiskt lands ledare inte företräder sitt folk är något relativt nytt, eftersom folkets välbefinnande och framgång ofta sammanfaller med ledarskapets. Ett rikt land skapar en rik elit. Alla vinner. Kör man ett land i botten så är dess politiker själva snart körda. Och ingen vinner.
Det finns inga fördelar med att underminera ett land. Det är inte till gagn ens för dina värsta fiender, eftersom rikedomar och vetenskapliga framsteg har en förmåga att korsa landsgränserna. Ett fattigt och efterblivet Sverige bidrar till en fattigare och mer efterbliven värld.
