Det går inte många minuter när jag scrollar på Youtube, bland musiker och musikkanaler, innan en video (likt katten bland hermelinerna) dyker upp som handlar om varför Hitler förlorade mot Stalin. Vi ser en vidlyftig genre av enögda populärhistoriska dokumentärer, och de dyker upp överallt, även i gammelmedia, DN, SvD, AB, Expressen etc.
Intresset för den Böhmiske korpralen verkar fullkomligt outtömligt.
Eller är det verkligen så? Som historiskt intresserad har jag sedan länge tappat intresset för andra världskrigets sensationsjournalistiska återblickar. Huruvida Hitler blott hade en testikel, vilka fel han gjorde i kriget mot Ryssarna, hans hemliga vapen, hans hemliga forskning och varför han egentligen hatade judar osv osv osv. I all oändlighet.
Samtidigt som medströmsmedia hela tiden basunerar att vita ungdomar radikaliseras, att de blir nationalister och högerextrema.
Den lätt konspirationsnödige skulle ana ett slags oheligt samarbete här. Först, sprid Hitler överallt, därefter sprid bilden av ett samhälle som sakta hitlerifieras.
Och många inom den så kallade högern och nationella sfären låter sig luras med hull och hår. Svensk nationalism har en viss lutning åt militärt överintresserade personer som kan rapa tyska infanterienheter utantill. Utan att för den skull nödvändigtvis hålla med om den tidens ordning. Men ändå. Fernissan finns där, och det räcker för alla brunsmetare och s.k antifascister ska vakna.
Den klassiska konservatismen, traditionalismen och patriotismen började inte på 1930-talet. Vissa skulle snarare hävda att de upphörde då. Den som vill kämpa mot vänstern och dess allehanda sjuka hjärnfoster har en mycket djupare brunn att ösa ur än Tredje Rikets mordiska och degenererade utlopp; blott genom att fortsätta att bläddra i sina historieböcker.
Andra världskriget har blivit till ett historiens svarta hål, den drar in allt och alla, med sin väldiga dragningskraft.
Vi betraktar en ohelig allians, kalla det för symbios. Den består av dels vilsna själar och dels devota socialbyråkrater utspridda i samhällets alla skrymslen och vrån, som skapar problem och därefter högtidligt tar åt sig äran för att vilja lösa dem.
