Julen firar vi med anledning av Jesus av Nasarets födelse. Jesus är kristendomens centralgestalt, och tillika dess profet. Jesus var jude, och kristendomen är en avknoppning av judendomen. De bägge religionerna delar till stor del samma mytologiska landskap. Skrifterna om Jesus är däremot författade på grekiska som talades i den östra halvan av Romarriket. Religionen började på allvar att spridas på 200-talet.
Det står inte i bibeln när Jesus föddes, men det tidiga prästerskapet såg en chans att förvandla det populära romerska Saturnaliefirandet till en kristen högtid. Alltså förlade man Jesus födsel till samma datum, som inföll någonstans runt vintersolståndet.
De flesta kulturer har haft någon slags festlighet vid denna tid på året, när mörkret nått sin kulmen, och ljuset åter börjar komma tillbaka. Festligheterna är många i december, somliga firar S:t Nikaolaus den 6:e december, Lucia den 13:e , julafton den 24:e eller/och 25:e, och slutligen nyårsafton den 31:e.
När den västra halvan av Romarriket föll på 400-talet förblev kristendomen statsreligion i Östrom, Frankerriket etc. Efter att araber och turkar erövrade Mellanöstern, Nordafrika och Anatolien – tidigare kristna kärnområden – blev det istället Europa som blev kristenhetens huvudsakliga fäste. Till Sverige kom kristendomen med den tyska munken Ansgar på 800-talet.
I och med upptäckten av Amerika på 1400-talet spreds kristendomen över Atlanten av Spanjorer, Portugiser, Engelsmän och Holländare. Och ryssarna spred kristendomen österut ända bort till Berings sund. Kristendomen var snart den dominerande religionen i världen.
Jultomten, som på senare år tagit över festligheterna har sina rötter i helgonet S:t Nikolaus från Myra i östra delen av Romarriket (nuvarande Turkiet). Han föddes ca 280 och var ärkebiskop i sin hemstad, framförallt var han känd för sin givmildhet.
Den svenska tomten har dessutom rötter i den nordiska folktron, tomten var i sin ursprungliga form gårdens skyddsväsen, och en slags skuggbonde med övernaturliga krafter.
Den moderna tomten har också lånat mycket från populärkulturens värld, framförallt från amerikanen Walt Disney och hans tecknade filmer. Disney, hade som de flesta amerikaner europeiska rötter, hans anfader var fransmannen Robert d’Isigney som kom till England 1066 med Wilhelm Erövraren.
Granen, som numera är ett måste vid julfirandet är ett tyskt påfund, och blev populär under slutet av 1800-talet. Förmodligen har julträdet hedniskt ursprung.
Kryddpeppar, som är en traditionell svensk krydda runt julen har sitt ursprung i Jamaica. Pomerans kommer från Indien, saffran från Iran, kanel och riset i risgrynsgröten kommer från Sydostasien.
Jansons frestelse är ett relativt nytt påfund, som inte blev standard på julborden förrän på 1970-talet. Dessförinnan åt man läckerheter som kokt gädda. Köttbullarna introducerades på 1700-talet tillsammans med kaffe och kåldolmar, efter Karl XII:s återkomst från Osmanska riket.
Julskinkan däremot är inhemsk; att äta fläsk runt juletid har gamla anor och går förmodligen tillbaka till den fornnordiska kultursfären.
God jul!
