Det här är ett referat och egna tankar kring SwebbTV:s intervju med ingenjören och demografikern David Lorentzon. Videon är inbäddad längst ner. Enligt Lorentzon står vi inför stora demografiska utmaningar, och jag tänkte dela upp de olika punkterna för att förtydliga problematiken och orsakerna.
Det demografiska problemet
I Sverige idag har vi ett stort överskott av män. Det naturliga är någon enstaka procents överskott, men den siffran är mycket högre och ligger på ca en halv miljon fler män idag än kvinnor. I praktiken innebär det att 500,000 män inte kommer att hitta en partner (!).
Fysiska begränsningar
Redan vid 30 års ålder är ca 10% av alla kvinnor infertila eller lider av fertilitetsproblem, där de måste söka läkarhjälp för att få barn. Vid 42 års ålder är siffran 50%. Män kan skaffa barn mycket längre upp i åldrarna. Det är inte ovanligt att män skiljer sig, och har flera kullar med barn med olika kvinnor, vilket gör marknaden svårare för kvinnolösa män. Då äldre kvinnor inte är lika attraktiva på marknaden eftersom de inte kan eller vill bilda familj och skaffa barn. Det ökande antalet skilsmässor bidrar därmed till att utbudet av fertila kvinnor minskar.
Kvinnors utbildning och flytten i till städerna
Många kvinnor hittar inte jobb som passar dem på landsbygden, därför flyttar de in till städerna, först för att utbilda sig och därefter för att arbeta. Arbetstillfällena på landet är oftast mer fysiskt krävande och inte vanliga s.k kontorsjobb, och detta passar inte alla kvinnor, som istället väljer att flytta. Därför finns det sedermera ett överskott av män på landsbygden, och detta kompenseras i viss mån med inflyttning av utländska kvinnor från mer traditionella kulturer som passar männen på landet.
Utbildning, karriär och livstil
Många kvinnor väntar med att skaffa barn till ca 33-årsådern, vilket av Lorentzon förklaras av att de utbildar sig och skaffar sig en karriär. Min egen reflektion är att det kanske mer handlar om livstil, då man kan vara klar med en universitetsutbildning redan vid 22-23-års ålder. Kanske är det så att vi skjuter på vuxenlivet och väljer att vara lättjefulla tonåringar en väldigt stor del av livet? Vi väljer bort barn och familj, tills det är försent eller nästan försent?
Stad och land
Landsbygden avfolkas, och det finns ett bostadsöverskott, medan folk trängs i städerna och betalar hutlösa priser för små lägenheter. Det är nästintill omöjligt att vara hemmafru och blott leva på en lön, och det är dessutom förbjudet med hemundervisning. En hemmakarriär skulle kunna bidra till en vitalisering av landsbygden, där det kan vara långt till skolor samt avsaknad av kontorsjobb som attraherar kvinnor. På senare år, särkilt hos de yngre generationerna, ser vi ett ökat intresse för en mer traditionell livsstil, vilket går hand i hand med tankar om att leva nära naturen, närodlat, ekologiskt, hållbart osv.
Könskriget
Män röstar i större utsträckning på högerpartier och kvinnor på vänstern. Den ökande fiendskapen inom politiken har bidragit till att de bägge lägren hamnat allt längre bort från varandra, och att män och kvinnor indirekt har svårare att komma överens och utveckla ett förhållande.
Invandring
Vi har också ett stort mansöverskott pga flyktingpolitiken, där män i större utsträckning söker sig till Sverige. Enligt vad som framkommer i intervjun så föredrar de sina egna kvinnor, som kommer till Sverige i senare skeden som anhöriga. Att migranterna under långa tider inte har en partner kan eventuellt bidra till frustration och våldsbrott. Man kan argumentera för att en mer könsbalanserad invandring skulle bidra till ökad stabilitet i samhället.
Vi ser också en ökad invandring av kvinnor från Östeuropa och Asien, de gifter sig med svenska män på landsbygden, som står högt i kurs på äktenskapsmarknaden i dessa länder. Vi noterar också att äldre frånskilda kvinnor (som inte är lika populära på äktenskapsmarknaden pga infertilitet) skaffar sig pojkvänner från fattigare områden som Mellanöstern, Afrika etc.
Slutsatser
Det är en mycket intressant intervju, som bjuder på en del överraskningar, som att modern i större utsträckning bidrar till barnets intelligens än fadern. Och detta ger ju en negativ utveckling om många intelligenta kvinnor förblir barnlösa pga livsstil och karriär. Sverige är ett ingenjörsland som bygger på driftighet och innovation, vilket blir svårt att upprätthålla när medel-intelligenskvoten sakta sjunker.
Vi går emot våra gener. Människan är egentligen en ganska enkel varelse vars syfte är att hitta en partner, föröka sig och skapa trygghet för sin familj och sitt samhälle. Om vi avviker alltför mycket från vår genetiska programmering så stöter vi på problem. Ensamhet bidrar till olycka och ibland självmedicinering med droger etc, ensamheten kan också bidra till bitterhet, ressentiment och extremism, vare sig det gäller överdriven fosterlandskärlek eller radikalfeminism.
De som begriper demografi förstår också ursprunget till begrepp som främlingsfientlighet och nationalism. Stora invandrargrupper påverkar givetvis den inhemska demografin, och skapar obalanser. Därför är vi sedan urminnes tider misstänksamma eller till och med fientliga mot främlingar, särskilt om många kommer samtidigt och avviker mycket från oss själva. Vi strävar efter att hålla partner-konkurrensen på en balanserad nivå. Vi vill ha fungerande demografi och behålla vår särart, det är tillika en drift vi har. Och det är en praktisk och eftersträvansvärd egenskap. Om vi inte hade denna självbevarelsedrift skulle snart alla folk uppgå i en och samma enhetskultur, och det skulle inte finnas några skillnader och särarter. Och det vore ju tråkigt, eftersom vi gillar diversifiering, pluralism och mångfald över jordens yta – samtidigt som vi vill bevara oss själva – för att kunna ingå som en del i denna övergripande mosaik.
Hur kan vi då lösa dessa demografiska problem? Nåja, vissa saker är självklara; invandring av ensamma män är ju inte särskilt genomtänkt. Migrationen bör vara könsbalanserad, självfinansierad och demografiskt hållbar.
Därutöver har vi gått på lögnen om tvåbarnsfamiljen, men för att föra vårt folk framåt så räcker det inte med två barn per familj, utan det är snarare tre som gäller.
Och vi måste vitalisera landsbygden, och se till att det finns en meningsfull tillvaro för kvinnor där. Hemundervisning kan vara en sak som underlättar, samt distansarbete, förenklade företagsregler, lättnader vad gäller bygglov och utveckling av skog och mark. Bönder, hantverkare och egenföretagare lever i ett snår av regler och onödig byråkrati, som knappast förenklar deras liv eller bidrar till en blomstrande landsbygd.
Vi bör dessutom tänka över vår livsstil. Kanske är inte hetsjakten efter karriär och (upplevd) framgång allt här i livet? När vi pendlar i timmar fram och tillbaka till jobbet, betalar skyhöga lån på en alldeles för liten bostad, och allt som oftast är stressade och tondöva inför livets väsentligheter som partner, familj och barn.
Vi väntar för länge, vi missar våra chanser, och det finns inga extraliv i det här spelet.
