När en av de större svenska tidningarna idag ska ondgöra sig över coronadiktaturen, och att politiker använder sjukdomen för att öka sin makt, då tar de upp exemplet Ungern, trots att landet knappast har de hårdaste restriktionerna.
Jag antar att vi skymtar det svenska etablissemanget hämnd mot de centraleuropeiska länderna, för att de avvärjde migrationskrisen och den efterföljande våldsspiralen. Sånt kan inte förlåtas, att avslöja sin egen handfallenhet gentemot andra dugligare makthavare, det är svårt att smälta.
Tillbaka till tankarna om coronadiktatur. Det är faktiskt ett problem. Om de folkvalda runt om i världen inte börjar lätta på restriktionerna snart så börjar de se illa ut. Det finns egentligen ingen anledning att tvinga friska arbetsföra människor att stanna hemma ens under böldpest. Någon måste bringa mat på bordet, och fortsätta att hålla igång samhället även under pandemier. Annars dör vi allihopa. Men så långt har våra makthavare inte tänkt. Eller så har de tänkt, fast helt andra tankar än de vi medborgare har i huvudet.
Kanske är det så att de faktiskt använder viruset för att utöka sin makt över folket? Några av vinnarna i det här samhällsexperimentet är online- och läkemedelsbolag, hedgefonder, samt långivarna till de enorma stimulanspaket som nu ska lanseras för att starta upp våra halvdöda ekonomier. Länder och världsdelar kommer att bli skuldsatta upp över öronen för många år framöver. Och indrivarna kommer att kunna ställa krav på ländernas fortsatta ekonomiska verksamhet.
Men jag kan likväl ha fel; om viruset blåser förbi nästa vecka och världen öppnar upp igen, och allt fortsätter som vanligt. Ingen skada skedd, bara en repa i lacken.
