Jag har besökt Budapest många gånger, första gången som barn; då var staden mestadels gråsvart och sliten, och det stank av brunkol och avgaser. Det var under kommunisttiden, många av stadens hus och broar förstördes under kriget, och återbyggnationen gick snabbt och hjärtlöst. De östtyska Trabanterna sprutade ut sina avgaser från tvåtaktsmotorerna. De som hade råd och politiska kontakter skaffade sig en Skoda eller Lada. Livet var hårt och begränsat. Därefter har mycket ändrats, när kommunismen föll 1989 började staden sakta hitta tillbaka till sin forna prakt.
Det skulle ta decennier att renovera och putsa Budapests alla fasader och historiska kvarter. Men under de senaste åren har de gråsvarta husen blivit allt färre. Utmed Kiralyi utca (kungsgatan) sveper de nya tysta eldrivna trådbussarna fram. Och man har öppnat den gamla innergårdsgatan Gozsdu udvar, som förband de judiska kvarteren. Och de vackra jugendpalatsen är fler än i några andra städer, paradgatorna är imponerande på Pest-sidan, medan man finner slingrade vägar, backar och skogsdungar i Buda.
Området runt Donau med alla broarna är en ikonisk plats, i anslutning till slottet och den enorma nygotiska parlamentsbyggnaden. Kilovis med bladguld gick åt att pynta rum och salar. Parlamentet var det förra sekelskiftet symbol för oberoende gentemot österrikarna. Man noterar alla cigarrhållare som finns utplacerade utanför rådssalen. Här kunde ledamöterna lägga sina cigarrer medan de röstade, ty det var rökförbud i kammaren, och hade de tur så slocknade inte rökverken. När ett ovanligt långt och bra tal hölls i salen myntades uttrycket: – Det var värt en havanna! Ungern har sedan lång tid tillbaka haft starka parlamentariska traditioner och maktdelning, deras version av Magna Carta tillkom år 1222, blott några år efter den engelska, där kungens makt begränsades.
Vi ser påfallande många judiska turister som strosar runt, och den stora synagogan har inga säkerhetsvakter, här verkar det inte finnas varken hot eller hat. Vi ser också en hel del asiater, några av dem driver en slags billighetsaffärer med ett dignande utbud av det mesta. Kvinnor i slöja förekommer som i många andra städer, och vi noterar att de förmodligen inte är några flyktingar, utan den kategorin av invandrare som skaffat sig uppehållstillstånd genom arbete eller förmögenhet. Även svenska hörs i innerstaden, och det verkar framförallt vara utelivet som lockar. Här finns det mängder av restauranger, barer, konsertscener, där lägstanivån är uppfriskande hög.
Budapest var (och är) en hamnstad, trots att den ligger i inlandet. Den mäktiga Donaufloden bar med sig varor och folk från hela Europa. Det vittnar inte minst det enorma tullpalatset om, som skymmer den berömda saluhallen vid Frihetsbrons östra fäste. Idag inhyser byggnaden Corvinus universitetet. Kanske har flodens betydelse för transporter minskat något under åren.
Vad gäller religion, så är de katolska kyrkorna i majoritet, de kompletteras av protestantiska och ortodoxa, samt synagogor som vi redan nämnt. Och det finns fortfarande en handfull badhus från den turkiska ockupationen under 1600-talet.
På många vis är det en ny stad jag besöker. Vänner och bekanta berättar att många gamla fordom slitna och sjaskiga områden blivit bättre, i takt med minskad arbetslöshet, högre löner, avbetald statsskuld och bättre ekonomi. Priserna är fortfarande låga jämfört med Milano och London, men har gått upp en hel del under det senaste åren.
Och sen kommer vi till Viktor Orbán, och hans parti Fidesz. Givetvis behöver jag nämna detta. Somliga beskriver honom som en oligark, med intressen via bulvaner i olika bolag. Företagare som är medlemmar i partiet lyckas tydligen bättre i statliga upphandlingar och tilldelningar av EU-pengar etc. Gammal hederlig svågerkapitalism helt enkelt. Men eftersom landets ekonomi gått så otroligt bra de senaste två mandatperioderna, så struntar man i Orbáns förmodade fiffel. Han är det bästa alternativet i dagsläget. Att man inte ska ägna sig åt bidragsfinansierad massmigration verkar däremot de flesta vara överens om, både från vänster och höger. Det känns som en ickefråga i sammanhanget.
