Det har varit en ganska lång och krokig färd från att Reinfeldt ville välkomna ännu fler flyktingar under valrörelsen, till det marginella valnederlaget, Sverigedemokraternas segertåg, hans avgång som både statsminister och partiledare, budgetkaoset i riksdagen, och till dess att hans kollegor började debattera asylpolitikens regleringar och begränsningar.
Göran Hägglund gjorde häromdagen ett uttalande om hur man skulle kunna spara inom asylmottagningen, men desto intressantare än det nya moderata stjärnskottet Hanif Balis debattartikel. Ovanligt klarsynt och tydligt formulerat för att vara en politiker. Även han börjar prata om regleringar, t ex försörjningsskyldighet vid anhöriginvandring, och att det varit ett moderat förslag sedan 2005.
Ja, nu ska de etablerade partierna plötsligt begränsa flyktinginvandringen. Helomvändning? Har sverigedemokraterna vunnit debatten?
Nej, inte alls.
Vad Sverige behöver nu är en mellanväg, ty det är så man löser problem i mellanmjölkens land, vi lanserar ett alternativ som ligger mellan de två extremerna av att släppa in alla – eller stänga ute alla. Flyktinginvandring modell lagom.
Det är dit vi kommer att gå, och här tror jag att Balif och Hägglund har uppfattat saken rätt. Det är förmodligen den här politiken de flesta svenskar vill ha, även många av de som röstade på sd. Man ska ta emot flyktingar, men i lagom omfattning.
Nästa steg i debatten kommer att bli definitionen av lagom. Och det är inte helt lätt det heller.
