Sedan 1970-talet är Sverige ett s.k högskattesamhälle. De kraftigt höjda skatterna kom som ett svar på industrinedläggningar och arbetslösheten i dess spår. Nivåerna blev permanenta, och satte slutligen spiken i kistan för den laissez-faire – och lågskattepolitik som gjorde Sverige framstående från ca 1870 och framåt.
Det var inte socialdemokrater och höga skatter som byggde rekordlandet Sverige, nej, det var alla de framstående industriföretagen som verkade på en delvis avreglerad och attraktiv marknad. Socialdemokraterna avvecklade framgångslandet Sverige. Och vi har haft stagnation och industriflykt sedan dess.
Många av mina artiklar handlar om skatter, från det första jag skrev 2005 till idag. Varför denna fixering, kan man undra? Vad är grejen?
Jag vill poängtera att höga skatter är inte bara ett problem bland andra, nej, det finns en del direkt systemkritiska beståndsdelar i ett sådant arrangemang. Och en stor del av dagens problem kan spåras tillbaka till skattetrycket. Låt oss bena ut det hela.
Undersåte istället för medborgare
I ett land med höga skatter, där det offentliga tar närmare hälften av medborgarnas lön så känner man sig till slut inte delaktig. Även om pengarna uteslutande skulle gå till fantastiska projekt och viktiga samhällsprogram, så blir känslan av konfiskation allt starkare. Ty individen har också planer, drömmar och idéer om vad hon vill göra med sina pengar. Och när skatterna är den största utgiften varje månad då riskerar drömmarna att stanna kvar i skrivbordslådan. Vi blir både fattigare och själsligt tommare. Vi blir ofria, likt slavar.
Urholkat syfte
Högskattesamhället lanserades som ett projekt baserat på solidaritet och omfördelning. Man betalade in pengar, och fick tillbaka själv när det behövdes, samtidigt som vi hjälpte de mindre lyckligt lottade. Idag ser vi att skattepengarna går till helt orimliga saker, som inte alls gynnar oss personligen eller vårt samhälle. Och själva fördelningen kostar också enorma belopp i administration, löner osv. Skattemyndigheten är en av våra största myndigheter. Pengarna går inte till gemenskapen och det gemensammas bästa längre. Den som påstår något dylikt ljuger dig rakt upp i ansiktet. Och detta underminerar folks tro på samhället och dess ledare.
Krångel, oöversiktlighet och byråkrati
För att kunna tillskansa sig +50% av medborgarnas inkomster så krävs det många olika slags skatter. Om man satte 50% skatt på enbart så lönen skulle det kännas orimligt. Därför har vi moms, punktskatter på tobak, alkohol, drivmedel etc, arbetsgivaravgifter, reavinstskatt, bolagsskatt osv osv. När skatten är fördelad på många olika ställen så smärtar det inte lika mycket. Baksidan av detta är oöversiktlighet och krångel. Det krävs experter för att överblicka och navigera i systemet. Därför har vi revisorer, skattejurister och en hel kader av folk som direkt eller indirekt livnär sig på krånglet.
Grus i industrimaskineriet
På dagens internationella arena kan företag flytta vart de vill, till länder där skatter och företagsklimat är goda. Och tyvärr är skatterna och företagsklimatet inte särskilt gynnsamma i Sverige. Särskilt inte för små och medelstora företag som inte har tillgång till experthjälp inom skatteområdet. Skatter och byråkrati är som grus i industrimaskineriet. Vill man ha ett rikt, innovativt och välfungerande samhälle bör man vara ytterst försiktig med gruset.
Systemet blir till ett vapen
När man har ett system som är överkrångligt, och ingen är 100% säker på om man gör rätt, så kan det lätt vändas mot dig. Impopulära personer och kritiker kan sättas dit för skattebrott. Nagelfar man skattehistoriken så kan man ofta hitta något fel hos vem som helst. Krångel och överregleringar kan användas som ett vapen.
Politisk maktfullkomlighet
Det höga skattetrycket bidrar till enorma belopp som står till politikernas förfogande. Och pengar ger makt. Våra folkvalda kan plöja ner enorma summor i samhällsprojekt som inte är allmänna eller engagerande för gemene man. Istället satsar man på flyktinghjälp, långtidsbidrag, stödverksamhet, onödig infrastruktur, it-projekt, kommunala skrytprojekt osv, samt för att ytterligare expandera den offentliga sektorn. Den som har tillgång till enorma resurser kan snabbt förändra samhället. Samt få en känsla av maktfullkomlighet och orörbarhet.
Risk för kapning
När man har byggt upp ett dylikt högskattesystem föreligger alltid risken att det kapas av illvilliga krafter. Även om det byggts upp med goda intentioner så kan ingen garantera vad som händer imorgon. Det kan dels handla om politiker, partier, lobbyister som inte har rent mjöl i påsen, och dels överstatliga organ som EU, vilka inte enbart ser till Sveriges bästa, utan kan använda vårt högskattesystem för att gynna andra länder eller allianser.
Det finns säkert mer. Men det här räcker och blir över.
