När man beskriver äldre tiders kungadömen och hur de fungerade påstås det ofta att folket blev bedraget. De invaggades i tron att kungen kröntes av prästerskapet på uppdrag av Gud. Det skulle se illa ut med en simpel diktator som tog makten genom våld och korruption. Nej, makten måste komma från Gud, och på så sätt stabiliseras staten och ingen kan ifrågasätta dess natur.
Nåväl, nu gjorde ju folk uppror mot kungamakten då och då, så de var inte helt grundlurade. Men tanken är tillika att bandet mellan det styrande skiktet och det gudomliga skapade en slags legitimitet, som övertrumfade den starkes rätt, och skänkte makthavarna gudomlig överhet.
Kanske är det ytterst en orientalisk tankefigur, där Gudakejsarna hade absolut makt, de var ättlingar till högre väsen, och dyrkades av undersåtarna. Vi i väst är mer vana vid ting och rådslag, att vissa grupper har makten, istället för enskilda individer. Det aristokratiska styrelseskicket har varit framgångsrikt i Europa, och ofta var även våra kungadömen starkt influerade av aristokratin, då kungen var den främste av aristokrater men tillika utbytbar.
Hursomhelst, tanken om att vara utvald och styra utifrån Guds mandat är en stark bild, och den figurerar ofta i vår historiska föreställningsvärld.
Låt oss kontemplera över saken. Om en person kan samla en armé bestående av tusentals soldater, utrustade med vapen, sköldar, rustningar och hästar. Det krävs skickliga vapensmeder, ingenjörer som bygger kastmaskiner, murbräckor, samt arkitekter som skapar fortifikationer och befästningar. Lägg därtill hästkarlar, vasaller, bärare och kockar. Verksamheten försörjs delvis av undersåtarna som betalar ett tionde till överheten (vilket är väldigt lågt med tanke på dagens skattetryck). Och detta utspelar sig i ett våldsamt och tävlingsinriktat samhälle, där hunger och sjukdomar finns på en armlängds avstånd.
Om personen i fråga kan upprätthålla systemet, utan att få en kniv i ryggen, bli förgiftad eller på något annat vis råka ut för en olycka – då kan han rätteligen betraktas som utvald av Gud, och faktiskt komma undan med det. Och systemet han byggt, att få det intrikata maskineriet att fungera kan med rätta betraktas som gudomligt. Och respekten kungen åtnjöt från undersåtarna var förmodligen äkta, ty de förstod verkligen hur han byggt sitt välde.
