Sydeuropa dras med ett enormt skuldberg, de har ett underskott i handelsbalansen gentemot Nordeuropa. Kommer de någonsin att bli kvitt sina skulder, kan de överhuvudtaget betala tillbaka? Hur kunde det bli såhär?
Fler och fler ekonomer och debattörer börjar uppmärksamma att den gemensamma valutan var felkonstruerad redan från början. Och jag har ventilerat ämnet tidigare här på min blogg. Peter Benson skriver i SvD Näringsliv:
Egentligen handlar eurokrisen om att Sydeuropa aldrig lyckats hålla jämna steg med konkurrenterna från Nordeuropa. Så länge varje land hade sin egen valuta var det ingen tragik i detta. Skillnaderna i produktivitetsutveckling kunde då regleras med att den tyska D-marken årligen förstärktes någon procent mot de svagare konkurrentländerna.
I realiteten innebar det att Mercedesen, BMW:n, eller industrikomponenterna blev lite dyrare i Sydeuropa, men man kunde ju oftast välja att avstå dylika produkter.
Är det inte sjukt och fullständigt befängt att den felkonstruerade experiment-valutan kastar halva Europa i miljardskuld? Med egna lokala valutor hade situationen aldrig uppstått.
Frågan är bara hur våra politiker ska lyckas komma ta sig ur den här rävsaxen? Vilken väg leder rätt ut ur labyrinten, utan att man går vilse ännu mer?
