I tider när det totala skattetrycken närmar sig 50% av BNP, och staten sprättar upp vår e-post, avlyssnar vår mobil och lagrar våra förehavanden på internet – då söker vi efter andra politiska lösningar än det rådande. För många politiskt intresserade människor har den klassiska liberalismen blivit en ideologisk livboj.
Liberalen tror på den fria självägande, kreativa människan som står i motsatsförhållande till den moderna överjästa, nyckfulla och hotfulla statsmakten. Det genomgående temat är att man vill minska politikernas makt, sänka skatten radikalt, och låta medborgare, organisationer och företag ta hand om t.ex arbetslöshetskassa, sjukvård, skola mm.
Den bantade statens ansvar blir att sköta demokratiapparaten, lagstiftning, inre och yttre försvar. Politikernas arbete är starkt reglerat, nya lagar och ändringar synas av en författningsdomstol. De politiska uppdragen är tidsbestämda. Tanken är att medborgarna lånar ut sina kunskaper till parlamentet, och blir politiker under en viss tid, inte som idag att man bygger en politisk karriär.
Medborgaren lämnas i fred. Människan är fri och äger frukterna av sitt arbete.
Är det här en drömvärld för unga dataprogrammerare som förläst sig på Ayn Rand, eller kan man närma sig ett dylikt samhälle i verkligheten?
USA var en gång i tiden inspirerat av klassiskt liberala idéer, och det efterblivna nybyggarsamhället blev sedermera världens rikaste och mest kreativa land. Det avundsjuka, feodala, krigshärjade Europa såg på medan miljoner immigranter lämnade den gamla världen för den nya.
De amerikanska politikerna har dessvärre långsamt ökat sin makt och sträcker numera sina tentakler in på livets alla områden. Socialisering och korporativism är liberalismens värsta fiender. Skattetrycket har ökat, bolånemarknaden är närmast förstatligad, militärmakten kostar enorma belopp, och integritet och rättsskydd har urholkats i takt med att kriget mot terrorismen trappats upp. Den klassiska liberalismen har ersatts av socialkonservatism och socialliberalism.
I alla länder där liberala tankar introducerats (t.ex friare marknader) har den ekonomiska utvecklingen skjutit fart. Utvecklingen i Kina är resultatet av dylika liberaliseringar, dock har inte tankarna ännu påverkat statsskicket. Indien är också ett bra exempel.
Vi kan dessvärre konstatera att de flesta av världens politiker använder liberalismen som en pikant krydda, statens makt är och förblir översvallande, och medborgarna får räta sig i leden.
Generellt sett kan man säga att de flesta länder gick mot en mer liberal utveckling ända fram till andra halvan av 90-talet. 11-september-katastrofen satte spiken i kistan för utvecklingen. De nybyggda övervakningssamhällena är perfekta språngbrädor för morgondagens diktatorer. Jag tror att de flesta av oss inser att vi håller en felaktig kurs, men det är svårt att vända en oljetanker.
Idéerna om den lilla staten kommer förmodligen inte att bli populära, inte förrän den stora staten jäst färdigt och spruckit.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, liberalism, klassisk liberalism, libertarianism