Den läckta chatten mellan USA:s högsta ledning, som diskuterade attacken mot Jemen, har väckt en del känslor. Låt oss kika på de viktigaste bitarna.
De som deltog var bland annat: vicepresident JD Vance, nationella säkerhetsrådgivaren Mike Waltz, CIA-chefen John Ratcliffe, Vita husets stabschef Susie Wiles, Vita husets rådgivare för inrikes säkerhet Stephen Miller (SM) och chef för nationella underrättelsetjänsten Tulsi Gabbard (TG).
Det var Mike Waltz som drog igång chatten, och han som av misstag eller med flit lade till den utomstående journalisten, Jeffrey Goldberg, chefredaktör för The Atlantic, som sedermera offentliggjorde innehållet.
Skandalen handlar om flera saker, dels att högt uppsatte politiker använder en öppen osäker chatt, Signal, för sina militära planer och dels att de är så klantiga att de bjuder in en journalist. Det är också intressant vad de säger i chatten, och hur ordväxlingen flyter på. Somliga har noterat hur banalt det låter i förhållande till att de diskuterar krig och mänskliga liv. Och att Trumpadministrationen härigenom framstår som ren dagisverksamhet. Notera att Trump själv inte var med, även om det ibland låter så i vissa artiklar.
Det är inte så ofta vi får höra hur dylika personer diskuterar, och det här är egentligen ett bra tillfälle, för den som är intresserad av de mer mänskliga aspekterna. Hela chattkonversationen kan hittas här.
Det som jag tycker sticker ut är att vicepresidenten JD Vance inte är med på tåget. Han motsätter sig bombningen av Jemen. Och han uttrycker sitt motstånd, och menar att en väldigt liten del av den amerikanska handeln passerar genom området, och att konflikten inte berör USA. Han vill inte heller – ännu en gång – hjälpa Européerna vars handel är mer beroende av Suezkanalen.
Israel nämns visserligen i konversationen, men inte som huvudorsak till attacken, utan det är Europa som ska räddas. För all del, Europa kan nog överleva minskad handel, men Houthi-rebellerna utgör ett direkt hot mot Israel, och deras robotar kan numera nå mål i landet. Denna bakomliggande orsak tonas ner.
De pratas också om att ”skicka signaler” samt ”avskräcka”, vilket går helt i linje med USA:s strategi om att projicera makt med sin väldiga militärmakt, och därigenom skrämma till lydnad. Denna kanonbåtsdiplomati anses ha försvagats under Joe Biden.
Konversationen nämner också att det enbart är USA (inom Nato) som kan slå ut Houthis numera avancerade robotar, och Europa saknar den här färdigheten. Jag har skrivit tidigare att flera länder i tredje världen kommit i kapp, och att den västerländska hegemonin inte är lika självklar längre. Och de amerikanska politikerna verkar medvetna om detta.
Attacken mot Jemen blev på ett ytligt plan lyckad, men amerikanernas eld besvarades, och de tvingades flytta sitt hangarfartyg av säkerhetsskäl. En halvdan insats i realiteten. Rykten går om att skeppet kan ha skadats.
Chattsamtalet genomsyras av en väldigt nedlåtande attityd gentemot Europa. Att USA hela tiden måste rädda Europa. Att vi inte kan ta hand om oss själva. Och den här inställningen har lyst igenom hela Trumps inställning gentemot den gamla världen. De vill att vi ska betala mer för Nato, att vi ska ta ett större ansvar. Och att vi ska sköta våra egna krig, dvs Ukraina. Inställningen mot Europa delades av den förra administrationen, där Victoria Nuland (Biträdande statssekreterare för politiska frågor) vid ett obevakat till fälle tyckte att européerna kunde dra åt helvete (fuck the EU).
Problemet är ju att USA ställt till det för oss européer, dels genom att de stöttade kuppen mot den sittande presidenten i Ukraina 2014, och installerade en marionettregering, samt planerade Natoutvidgningen mot den ryska gränsen, som alltid varit en röd linje för Putin. Dels har vi haft amerikanska trupper i Tyskland och Italien sedan 1945, och man kan diskutera huruvida dessa länder är ockuperade eller ej. Skulle jänkarna åka hem, om tyskar och italienare bad dem göra det?
Nåja, jag kan hålla med om att vissa europeiska länder kanske tagit det amerikanska militära skyddet för givet. Man har demilitariserat sedan 1990-talet då det inte längre fanns ett militärt hot. Men det nya militära hotet är delvis skapat av USA som rört till situationen i Ukraina. Oavsett vad man står i frågan så bör man nog medge att den amerikanska närvaron breddat konfliktytorna.
Det är tydligt att skilsmässa föreligger mellan USA och Europa. Trots att det europeiska ledarskapet hyllade Joe Biden och Kamala Harris för några månader sedan, och Sverige och Finland gick djärvt med i Nato. Allt det där framstår som avlägset nu. Folk bojkottar amerikanska produkter, vandaliserar Teslabilar osv.
En sista fundering, läktes chatten med flit? Kanske, det är förstås svårt att avgöra. I en värld av snabba knapptryckningar, chattar, allsköns appar etc så kan ett misstag lätt begås, särskilt av någon som inte är van vid tekniken. Samtidigt så måste chattdeltagarna aktivt läggas till, även om slarv förekommer så framstår det hela som märkligt. Om läckan gjordes med flit så är det blott en person som vinner på det, och det är vicepresidenten JD Vance, framtidens historieböcker har noterat att han var emot attacken mot Jemen. Och jag misstänker att hans popularitet ökat bland de som vill att USA ska sluta vara en världspolis och inte lägga sig i avlägsna regioners konflikter. Det var delvis detta budskap som Trump gick till val på.
