Det finns en rad tecken som indikerar att EU-projektet kommer att köra in i ett isberg till hösten eller vintern.
Italien är på väg mot statsbankrutt, det är många tecken som tyder på det. Och den bankunion som EU-politikerna försöker bygga stöter också på hinder. Tyskarna vill hålla sina banker långt borta från Bryssels klåfingrighet, även om tyskarna själva gillar att lägga hela handen i smeten vad gäller andra länder.
Vad göra när Italien – världens åttonde ekonomi – är på väg att krascha? Man kommer inte att kunna behandla landet lika arrogant som Cypern. Kommer man att våga ta italienarnas bankbesparingar i beslag? Hur ska en så stor ekonomi räddas?
Det är inte alla som inser landets betydelse, man tänker sig att Tyskland är Europas motor, men italienarna är också en mycket viktig faktor i EU-samarbetet. Italiens BNP är större än t.ex Indiens, Rysslands, Canadas och Hollands. Italien är ett av världens rikaste länder, även sett till köpkraft. Och den norra och mellersta delen är förmodligen en av världens mest attraktiva platser både vad gäller ekonomi, kultur och klimat.
Vad händer om det blir följdverkningar i Spanien, Portugal och de andra krisdrabbade länderna?
Det logiska draget vore att dra ur pluggen ur eurosamarbetet omedelbart. Återgången till nationella valutor kan komma att bli smärtsam med devalveringar, ekonomisk och finansiell stress. Men kontroll över den egna valutan har visat sig vara en fundamental faktor, något som vi i dagsläget inte har i eurozonen. Därför är länderna fast i krisen år efter år, hänvisade till nödlån från trojkan. I dagsläget har vi fortfarande chansen att göra en kontrollerad avveckling av euron, även om klockan tickar.
Men våra politiker är varken kloka eller rationella. Därför kommer det prestigefulla eurosamarbetet att finnas kvar ända tills alla våra länder kör in i isberget. Därefter får vi klara oss själva. United vi stand, divided we fall.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, EU, Italien
