Hur förvandlades jämlikhet till feminism, och därefter till manshat? Hur blev rättighetsrörelsen till svart kamp och slutligen svart makt? Hur blev miljörörelsen teknikfientlig och senare ekofascism?
Många håller kanske inte med, och tycker att jag övertolkar, men det finns svenska akademiker som vill avveckla polisen med anledning av att den bedriver strukturell rasism. Manshatet behöver ingen närmare presentation då en stor portion feminister beskriver alla män som potentiella våldtäktsmän, och skriker ut sitt manshat gång på gång, allt är det vita patriarkatets fel. Och när flera kända miljöprofiler kan tänka sig att pausa demokratin för att lösa miljöproblem, då inser vi att det gått alldeles för långt.
Synd att så många vanliga människor låter dylikt passera, man är rädd för att kallas rasist, kvinnoförnedrare eller klimatförnekare. Den postmoderna vänstern tar genom skam och mobbing total kontroll över debatten. Oppositionen får hålla till vid utkanten, ständigt med risken att bli avstängda av de stora sociala mediebolagen.
Vänstern förgör dessutom sig själv. Allt fler blir utfrysta för att de inte är tillräckligt renläriga, de innersta klicken blir allt mer extrem. Ta idén med att montera ner polisen, de vill att lokala initiativ ska ta över, även i utanförskapsområdena där islamister ibland härskar i lönndom. Ska de bli polismakten i dessa områden?
Ibland får man för sig att det är splittring och inbördeskrig som är slutmålet. En upplösning av det samhälle som vi byggt och slitit med i tusentals år. Progressivismen har blivit till kaos istället för samhällsförbättring. Och kanske har den i lönndom alltid varit på väg åt det här hållet?
Det är inte heller någon mening med att försöka argumentera sakligt med sektmedlemmarna, ta fram statistik, underlag och fakta. Det biter inte. Det spelar liksom ingen roll att vänstern har fel i allt de gör. De huvudlösa har ändå hjärtat på rätt ställe.
Men något har gått fel de senaste åren. Nu börjar galenskaperna urarta på helt nya nivåer. På 1970-talet fick vi uppleva skatter som övergick intäkterna, löntagarfonder och försök till socialisering av näringslivet, samt en statsminister som gästade kommunistdiktaturer med en glatt leende på läpparna. Idag är vänstern ännu mer systemkritisk, på helt nya nivåer. Man vill riva upp grunden för vår kultur, historia, ekonomi och välbefinnande. Vänstern har förvandlats till en självmordssekt, och de på väg ner i avgrunden, och de kommer att försöka att dra med sig så många som det bara går.
