När jag var yngre råkade jag ut för ett mentalt bottennapp när jag diskuterade med en vän. Han var inte särskilt bevandrad inom världspolitiken, utan en vanlig allmänbildad akademiker som kunde lite om allt. Vi pratade om USA och dess roll i världen. På den tiden så hade jag som vana att försvara amerikanernas utrikespolitik, och jag gjorde det ofta utan att tänka mig för, ty många av deras gärningar runt om i världen var ju minst sagt märkliga. Men på något vis, om man hejar på lag A, så måste man konsekvent försvara lag A. Det är någon slags oskriven regel för många.
Vännen noterade min svaghet, och frågade mig varför jag alltid försvarar USA? CIA har ju haft ett finger med i varenda statskupp och skumraskaffär runt om i världen sedan andra världskriget. Från Korea, Vietnam till Mellanöstern, Nicaragua och El Salvador. Eller hur?
Jag kunde inte ärligt svara på hans fråga. Mitt svar borde kanske ha varit: trots alla dess svagheter så är USA och västvärlden ändå det bästa alternativet, om vi måste välja? Istället svarade jag något dumt i stil med: jag inte bryr mig om CIA…, eller dylikt.
Inte så begåvat. Jag vet. Men, jag hoppas jag lär mig något varje dag, och att livet gör mig till en klokare människa.
Givetvis kan jag numera uppskatta västvärldens fria livsstil, demokrati och ekonomiska modell – utan att jag känner mig tvingad att försvara skumma amerikanska specialoperationer runt om i världen. Kanske borde jag, när jag var yngre, funderat mer utifrån ett europeiskt perspektiv? Alla som varit i USA vet att folket är annorlunda, trots att de till det yttre påminner om oss. Men de har skilda värderingar, och odlar ofta en slags frikyrklig konservatism som ter sig ganska ytlig och banal för en Europé. De tar har inte hand om sin kropp, äter skräpmat, och många lider av fetma, samt den bräkande dialekten som ekar överallt. Och efter ett tag så framstår alla leenden, skämt och kallprat som ytligt och obekvämt. Därutöver, överallt uniformerade poliser och vakter med stora revolvrar i hölstret, auktoritära män, ofta prydda med en liten fånig ansad mustasch. Givetvis är inte alla amerikaner sådana, men tillräckligt många för att man ska notera det.
Jag vet överhuvudtaget inte varför vi hela tiden ska relatera till USA? Kanske handlar det om alla filmer och TV-serier vi matats med sedan barnsben? Vi tror att vi är del av den amerikanska kulturen, fast vi egentligen inte alls är det.
Västvärlden är inte enbart USA. Vi européer har något eget och speciellt att vara stolta över. USA uppfann inte demokratin eller den fria världen, även om de ofta tror det; flertalet idéer och innovationer kommer från Europa. Vi är västvärldens vagga.
När någon blir vald har de kanske några idéer. Sedan dyker personer upp med portföljer och mörka kostymer. De börjar förklara hur saker och ting egentligen fungerar – och plötsligt förändras allt.
/Vladimir Putin
Donald Trump, som jag följde redan innan han blev presidentkandidat, gav mig hopp om ett annat USA. Ett nytt USA, som inte skulle starta meningslösa krig runt om i världen, som i stället skulle satsa på att göra livet bättre för den genomsnittlige amerikanen. Trump kritiserade alla hopplösa militära projekt runt om i världen, och ville skära ner budgeten för dylikt. Och när han väl valdes till president så verkade det som att löftena skulle hållas. Han blev verkligen den president som startade färre krig, och ifrågasatte slöseriet med skattebetalarnas pengar.
Ända tills Israel anföll Iran vill säga.
Nu har USA fortfarande inte gått in i kriget, men Trump har utlovat stöd till Netanyahu, och stridsfartyg samt flyg är på väg till området. Nu har Trumps fredstal förvandlats till hetsig krigsretorik istället, Upprepade gånger har han sagt: Iran kan inte ha kärnvapen. Men inga undersökningar visar på att de har kärnvapen, och inga bevis har lagts fram. Det hela påminner om massförstörelsevapnen i grannlandet Irak, de blev anledningen till ett väldigt blodigt och kostsamt krig, men det fanns inga bevis för dem heller. Förmodligen var de påhittade som en ursäkt för att göda den amerikanska vapenindustrin. Ytterst cyniskt och förkastligt.
Israel har upprepade gånger bombat Irans kärnforskningsanläggningar, trots att det är strikt förbjudet enligt Genevekonventionen. Detsamma gäller bombningar av TV- och radiostationer, sjukhus samt civilpersoner. Nu har Iran besvarat bombningarna, och svarat med samma mynt, men i det här fallet var det Israel som började bombningarna och startade brotten mot de internationella avtalen.
Nåja, vissa tycker att man kan bryta mot konventioner när det handlar om krig mot en diktatorisk regim. En regim som faktiskt sponsrar terrorism runt om i regionen. Fast man skulle kunna säga samma sak om Israel. Att de har ett demokratisk styre försvarar inte deras faktiska gärningar. Icke-judar förnedras och behandlas illa, medan Mossad och den israeliska militären utför operationer inne på omkringliggande nationers territorier. Visst handlar det om överlevnad för den lilla israeliska nationen, ibland måste de slå till i förväg för att inte gå under. Men det har blivit väldigt mycket av dylikt smutsigt hantverk på sista tiden. Och omvärlden tröttnar.
USA är vänner med länder som Saudiarabien och Pakistan, där det religiösa förtrycket av befolkningen är långt värre än i Iran. Och Pakistan har som bekant kärnvapen sedan länge. De har tydligen tillåtelse, trots fanatism och oberäknelighet.
Till syvene och sist handlar det om att tämja det väldiga Persien, tillsätta en ny västvänlig regering, och koppla ihop landet med det amerikanska ekonomiska systemet. Och det görs i tider när Iran har blivit medlem i BRICS och byggt färdigt transportleder från Kina, medan ryssarna bygger två nya kärnkraftverk i landet. Putin har avkrävt löften om att den ryska personalen på plats inte ska bombas, och israelerna lyder tydligen. Som upplagt för att något illavarslande ska hända, men låt oss inte fantisera för mycket.
Jag vill slutligen återgå till frågan om vad som hände med Trump och Amerika.
Frihetstörstande och rättrådiga på pappret, men sluga och maffialiknande i verkligheten? Varför har Trump blivit en krigshetsare? Har den israeliska lobbyn donerat stora summor till hans valrörelse, och nu vill de ha valuta för pengarna? Har männen i de svarta kostymerna slutligen dykt upp och haft ett långt allvarligt samtal med honom? Förekommer han i Epsteins illustra fotogalleri? Håller han på att bli senil, som sin föregångare? Eller är han bara en orm, som byter ståndpunkt när det gynnar honom?
Mina sympatier för Trump är på nedåtgående, det kan jag villigt erkänna, men jag väntar med domen ett tag till. Än har inte hangarfartygen om bombflygplanen kommit fram, vi ger det några dagar till.
