I Sverige skryter vi ofta om frånvaron av korruption och att vi har en stark demokrati. Och när vi tittar på undersökningar av upplevd korruption över världens länder, ja, då utmärker sig Sverige ofta; korruptionen anses extremt låg i landet.
Ibland betvivlar jag de här undersökningarna, se bara på hur politikerna slarvar och slösar med skattebetalarnas pengar. Eller hur korruptionen breder ut sig bland annat i polisväsendet. Och det står lika illa till med demokratin, ett citat från Hans Jensevik:
Då är det så att Sverige till skillnad från de andra länderna i västvärlden, vi är inte en konstitutionell demokrati. Vi har ingen författningsdomstol som kan säga att “så här får ni inte göra.” Vi har inte maktdelning. Vi har inte “checks and balances” som man har i andra länder. Sverige är ju en sådan här mer marxistisk betonad demokrati där så att säga “the winner takes all”, lite utav att vi har fyraåriga statsministerdiktaturer.
Sverige har ett rykte om sig att vara världsbäst på mycket, men så är det kanske inte längre. Något verkar ruttet under den polerade ytan. Se på denna intressanta intervju med en f d polis.
