Socialdemokratin är just nu slut som politisk kraft. Det socialistiska budskapet nådde till vägs ände när muren föll i slutet på 1980-talet. Och klassiska socialister har sedan dess haft svårt att samla sig, och framförallt inte kunnat redovisa en trovärdig ekonomisk politik.
Istället har de satsat på identitetspolitik, med genus/gender, etnicitet, feminism etc i fokus. Men även denna inriktning är på väg att dö ut, mest på grund av de inbyggda paradoxerna. När vänstermänniskor exempelvis skapar en ras-separatistisk aktivitet – vad skiljer dem från ultranationalister och vit-makt-sfären? Det är ju samma slags rasism, fast man byter färg.
Moderaterna har försökt att omvända sig till ett mer centristiskt parti som inkluderar arbetare, medelklass etc. Det började bra med skattesänkningar samt effektivisering av bidragssektorn, men ambitionerna byråkratiserades och blev snart väldigt socialistiska. Vad är t.ex ett jobbskatteavdrag? En väldigt byråkratisk variant av skattesänkning, där man på något vis ska vara glad för att få tillbaka något som egentligen är ens eget. Efter den senaste valförlusten gick moderaterna på grund, och sitter fortfarande fast i sina försök att hitta en god ledning och funktionell politik. Under tiden låter man en vänsterregering hållas, fast man egentligen med en handvändning skulle kunna rösta bort den.
Detta leder vidare till den tredje starka kraften i Svensk politik, nämligen Sverigedemokraterna. Om moderaterna ska fälla regeringen så tvingas de samarbeta med SD, och det anses särskilt svårt p.g.a dess solkiga förflutna inom vit-makt sfären. Idag är SD ett modernt socialkonservativt parti, som förmodligen drar till sig medlemmar som sympatiserar med grövre nationalism, men av partiprogrammet att döma är det framförallt ett betongsosseparti. Ni kommer ihåg att det tidigare mest varit socialdemokraterna som varit kritiska mot invandring. Dels stoppet för arbetskraftsinvandring på 1970-talet, dels luciabeslutet 1989, där man stängde landets gränser för flyktingar, och sedan 2016 med gränskontrollerna. SD går i betongsossarnas spår, och vill arbeta vidare på det restriktiva folkhemsbygget. Och de är en kraft som förmodligen kommer att stanna i svensk politik.
Frågan är hur nästa regering ser ut?
Det finns framförallt tre olika alternativ. Det första alternativet handlar om socialdemokrater och moderater i samverkan. Det andra handlar om moderater och sverigedemokrater, och slutligen socialdemokrater och sverigedemokrater. Av dessa alternativ är det första mest troligt. Om man även fortsättningsvis vill hålla SD ute så måste de etablerade partierna samarbeta i en ohelig allians. Och detta kan fungera, de bägge blocken har närmat sig varandra. Vi skulle få en riktig mellanmjölksregering i landet, med fortsatt höga skatter och mindre frihet för individen.
Det finns dock ett orosmoln på kartan. Vad händer om SD får flest röster?
Det är inte omöjligt när de största partierna är nere på 20-25%. Om detta skulle hända så bör ju talmannen fråga Åkesson om han är villig att bilda regering, jag antar att det är enligt regelboken att största partiet tillfrågas. Och då kommer en långvarig regeringskris att pågå, ungefär som i Belgien eller Spanien. Där det går flera månader, nästan ett år, innan en regering kan bildas. Under de här väntetiderna brukar emellertid ekonomin blomstra, ingen regering är ofta bra för handel och utveckling.
Efter de segdragna förhandlingarna får vi se vilka som eftersträvar makten mest – socialdemokrater eller moderater. Och något säger mig att SD och S kan bilda en fungerande regering, ty de liknar varandra väldigt mycket om man skalar bort identitetspolitiken från S, och återgår till betongsosseriet från fornstora dagar. Och även om vi inte hamnar i den här svåra situationen, så är det förmodligen denna väg som sossarna kommer att tvingas in i. En lite hårdare och tuffare socialdemokrati, med tydliga regler gällande bidrag och ersättningar, samt lite mer restriktiv flyktingpolitik. Fast med fortsatt höga skatter.
För den som har en lite mer frihetlig kompass finns det inte mycket att hämta. Jag tror att utvandringen från Sverige kommer att fortsätta. Infödda svenskar med entreprenörsanda och idéer kommer att flytta till andra mer passande länder. Redan nu har vi stora svenska kolonier i London, USA och Sydostasien, samt pensionärsparadisen utmed Spaniens kuster.
Det finns emellertid fler hot mot den svenska modellen, det är uppluckringen av EU och att det uppstår skattekonkurrens. Härom dagen sänkte Ungern sin bolagsskatt till 9%, vilket är en av de lägsta i hela EU. Redan tidigare har ungrarna lockat stora industrier till landet, såsom Mercedes, Audi, Suzuki m.fl. Och nu vill de ytterligare öka de utländska investeringarna. Även Storbritannien har lovat sänkningar vad gäller bolagsskatten, och vi har Estland, Cypern m.fl. Det uppstår helt enkelt skattekonkurrens. Där de bästa länderna vinner investeringar, fler arbetstillfällen och bättre ekonomi. Och då hamnar högskattelandet Sverige i ett ännu sämre läge. Det blir ännu färre incitament för svenska företagare. Och lågskatteländerna ligger inte så långt borta numera. Det blir lättare att ta sitt pick och pack och flytta, för både människor och företag. Hur Sverige ska klara sig ur en sådan kniptång är svårt att förutse, givet den politiska kulturen; var beredda på att det kan bli sämre innan det vänder.
