Europa har genomgått flera stora perioder av splittring, där den första visas inte på kartan, men följer ungefär den osmanska linjen. Det handlar om delningen av Romarriket år 395 i en västlig och en östlig del – en åtgärd som syftade till att skapa stabilitet och underlätta styrningen av det krigshärjade imperiet, men som istället gradvis ledde till kulturella och religiösa förändringar.
Den romerska epoken nådde sitt definitiva slut år 1453, då osmanerna erövrade Konstantinopel och etablerade ett muslimskt välde som skar genom Europa. Länderna i Balkan lider förmodligen fortfarande av denna ockupation, då de isolerades från resten av Europa under hundratals år.
Nästa stora splittring skedde under 1500-talet, när Martin Luthers reformation delade Europa i katolska och protestantiska fraktioner. Konflikten kulminerade i trettioåriga kriget (1618–1648), som ödelade stora delar av kontinenten. Luther skyddades av kurfursten Fredrik III av Sachsen, en medlem av den gamla adelssläkten Wettin – stamfader till det brittiska kungahuset. Fredrik förespråkade en, för sin tid, modern idé: att alla människor var lika inför lagen och inte skulle förföljas på grund av sina övertygelser.
Den franska revolutionen 1789, som syftade till ett folkligt och rättvist statsskick, slutade med ett blodbad, där präster, ädlingar men även andra summariskt avrättades av revolutionärerna. Den geniala strategen Napoleon återupprättade ordningen, och hans erövringskrig skulle bidra med stora förändringar i Europa. Frankrike förlorade sin position som supermakt, och blev istället en medelmåttig kolonialmakt, som aldrig riktigt nådde samma höjder igen. Under medeltiden och Renässansen var Europa dominerat av Frankrike, dess kulturella och militära inflytande var odiskutabelt, och Paris var den givna medelpunkten. Napoleon var kulmen på fransmännens ambitioner, men han besegrades, och alla hans erövringar splittrades upp.
Den sista uppdelningen inträffade 1945, efter kriget svalde Stalins kommunistiska välde stora delar av Centraleuropa. Järnridån gick strax öster om Wien och delade Tyskland i två delar, medan Polen, Tjeckien, Ungern och flera andra länder hamnade på fel sida av muren. Idag är det svårt att förstå att halva Europa var under kommunismens ok, och att folk inte fick resa fritt, uttrycka sig fritt och inte hade möjlighet att starta privata företag etc. Brunkolsröken låg tät, och den speciella lukten var omisskännlig.
Vad nästa stora uppdelning kommer att bli är svårt att säga, allianser och vänskapsband skiftar, det finns ingen given formel att följa. Även om vissa spår kan skönjas i historien, där religiös och idémässig splittring ofta förebådar själva konflikten.
