Staten har en uråldrig historia, som kanske börjar i jägar och samlarsamhällena, vilka fanns redan för 200,000 år sedan. En hövding styrde, och förmodligen fanns det klanhövdingar över honom. Det styrande skiktet var ansvariga för rättsskipning, stammens försvar, samt övergripande planering av jakt, fiske mm. Hövdingarna krävde säkert privilegier, men samhällena var små, och det ledande skiktet deltog i försörjningen.
Vid jordbrukets införande runt 10,000 f kr, blev samhällena sakta större, byar skapades och regioner bildades. Det styrande skiktet krävde snart en del av jordbrukarnas skörd, den avgift som sedermera kom att kallas för skatt. I gengäld erbjöd hövdingarna bönderna skydd – oavsett om det fanns fiender eller ej. Eftersom det uppstod ett produktionsöverflöd kunde man avvara människor, vilka enbart ägnade sig åt samhällets styre, administration och försvar. Aristokratin, kungadömet och armén föddes. Systemet påminde en hel del om den slags beskyddarverksamhet som maffian ägnar sig åt.
Först under mer utvecklade statsskick, som t ex Romarriket började staten återföra delar av skatten till folket i form utav offentliga badhus, teatrar, akvedukter. Allt detta kom medborgarna till del, men gåvorna berikade också landet, förskönade städerna och gav givetvis kejsaren status.
Egentligen var det inte förrän under 1800-talet, under den industriella revolutionen, som staten på allvar började fördela skatteresurser tillbaka till folket. Den allmänna folkskolan är ett resultat av detta; samhällena hade inte råd med illiterat arbetskraft, folk som inte kunde läsa kunde svårligen hantera komplicerade maskiner. Plötsligt var inte det land rikast som hade störst armé, utan det land som hade flest ingenjörer.
Staten behöll emellertid sin militära prägel. Många viktiga poster i statens tjänst krävde uniform, poliser, tulltjänstemän, piloter, stinsar, kaptener mm. Givetvis var det ett sätt att särskilja dem från övriga medborgare, men om den militära prägeln ej funnits, hade man förmodligen valt ett annat plagg än just uniformen, som från början var ett soldatplagg.
Idagsläget då kostnaden för försvar, polis och rättsväsende blott utgör en bråkdel av de offentliga utgifterna kan man börja tala om en avmilitariserad stat. Detta gäller givetvis inte alla länder, men många stater i väst går i denna riktning. Vad använder staten våra skattepengar till då? Den största utgiftsposten i Sverige är socialt skydd, (bidrag, ersättningar, pensioner etc), följt av vård och skola/utbildning.
I takt med att privata aktörer sköter driften av skolor, sjukhus, vårdhem mm så förvandlas staten sakta men säkert till ett försäkringsbolag. Staten tar in pengar via skatten och står för kostnaden, och driften sköts av privata aktörer, kooperativ, ekonomiska föreningar etc.
Nåväl, vi har en stat, vars främsta uppgift från början var att skydda och skipa rättvisa och inneha monopol på våld. Blott statens män (soldater, bödlar etc) kunde mörda utan att bli straffade. Nu har dessa funktioner minimaliserats, krig är avlägset för de flesta av oss, dödsstraff är förbjudet i många länder. Blott tvånget återstår som statligt instrument, vars yttersta följdverkan är böter eller fängelse.
I övrigt är staten numera till största delen ett försäkringsbolag, och ju längre denna utveckling går, desto fler kommer att fråga sig VARFÖR staten sysslar med försäkringar? Det kan ju vanliga företag göra lika bra, om inte bättre.
—
Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, försvar, staten, stater, statsmakten, ideologi
