Nattväktarstaten och de fattiga


Nattväktarstaten är en liberal vision som går ut på att staten endast har ett fåtal befogenheter: regera, stifta lagar, ansvara för domstolar och erbjuda inre och yttre försvar (dvs polis och militär). Statens uppgift är att SKYDDA medborgarna, så att de kan sova tryggt om natten, därav namnet. All välfärd sköts via försäkringar genom privata eller kooperativa aktörer, såsom försäkringsbolag, fackförbund etc. Avförstatligandet av välfärden innebär mycket låga skatter/avgifter, vilket gör landet extremt attraktivt för entreprenörer och investerare, vilket i sin tur bidrar till ett extraordinärt företagsklimat och i princip 0% arbetslöshet. Medborgarna åtnjuter total yttrandefrihet, och slipper regleringar av bostadsmarknad, alkohol, droger, läkemedel, prostitution, spel etc etc.

Nåväl, även drömsamhällen råkar ut för långkonjunkturer, katastrofer eller andra obehagligheter. Förr eller senare kommer massarbetslösheten, som ställer allt på ända. Vad händer med de som inte betalt sina försäkringar? Kommer de idéella hjälporganisationerna att kunna försörja alla? Kommer medborgarna att ta hand om varandra utan påbud ovanifrån?

Vi behöver inte bläddra alltför mycket i historieböckerna för att inse att fattigdom och missnöje skapar oro i samhället. Resultatet blir ökad kriminalitet, våld, ghettofiering, politisk extremism etc etc.

Hur kommer nattväktarstaten att tackla detta? Stillsamt betrakta samhällets kollaps?

Nej. Enligt min mening är den REALPOLITISKA versionen av nattväktarstaten en stat som faktiskt tar hand om de fattiga – eftersom det är statens uppgift att erbjuda medborgarna SKYDD. Och fattiga desperata medborgare utgör en FARA för samhället. Tanken är ju att vi alla ska kunna sova tryggt om natten.

I realiteten bör det kunna fungera såhär: En person blir arbetslös mitt under en lågkonjunktur och hittar ingen försörjning. Hon nyttjar arbetslöshetsförsäkringen, och därefter besparingarna, eftersom de låga skatterna tillåter folk att spara. När även dessa pengar tagit slut vänder hon sig till familj/vänner, och slutligen till den ideella hjälpen, och när den inte förmår hjälpa DÅ kliver staten in – som en “last line of defense” och försörjer henne, givetvis med vissa motkrav om att hon ska fortsätta att söka jobb etc.

Det ska mycket till innan en medborgare hamnar i statlig försörjning. Precis som i den svenska välfärdsstaten finns det flera lager av skyddsnät, skillnaden är att pengarna kommer från andra håll.

Sjukvården finansieras med sjukvårdsförsäkringar, de som inte har en försäkring får betala ur egen ficka. Om pengar saknas för stunden erbjuds en avbetalningsplan. Detta är säkert ekonomiskt fördelaktigare än att betala 54% i total skatt som vi gör idag. Sen finns det givetvis skuldsatta, kroniskt sjuka fattiga människor, och då blir det problematiskt; kanske måste man även här anlita staten som en sista utväg, när vännerna och de ideella organisationerna sviker? För vem vill leva i ett land där läkarna lämnar patienten att dö på operationsbordet pga obetalda räkningar?

Vård och fattigdom kan den ´utökade´ nattväktarstaten klara av, värre blir det med skolan. Utbildning är nödvändigt för att tillgodagöra sig livsnödvändiga kunskaper. En helt privatfinansierad skola kan medföra att fattiga föräldrar låter barnen stanna hemma. Och då försämras dessa unga människors chanser att förverkliga sig själva. Samhället blir också lidande, då obildade halvanalfabeter inte kan bidra med särskilt mycket i dagens högteknologiska värld.

Det finns en gräns för hur billig skolan kan bli, en lärare som undervisar 25 elever åt gången kommer att kräva minst 25,000 kr/mån. Delat på antalet elever blir avgiften 1000 kr/mån. För en fattig familj med 3-4 barn kommer skolavgiften att svida i plånboken, och då har jag inte räknat in kostnaden för böcker, dator, hyra för klassrummet etc etc. För en medelklassfamilj med två barn, där bägge föräldrarna arbetar blir det förmodligen en ganska god affär, eftersom de kommer att ha ca 30 – 40,000 kr kvar efter skatt och försäkringar.

Problemen kretsar hela tiden kring de fattiga. De stora flertalet skulle förmodligen ha det mycket bättre än i dagens välfärdsstat. Och även om den utökade nattväktarstaten gick in och betalade de fattigas skolräkningar, skulle vi ha en extremt låg skatt.

Den utökade nattväktarstaten fungerar i mitt exempel som ett sista skyddsnät, som endast fälls fram i nödfall. Medan dagens välfärdsstat bäst kan liknas vid en krävande överbeskyddande mor, som i tid och otid daltar, styr och manipulerar sina halvvuxna barn.

Någon gång borde välfärdsstatens söner och döttrar växa upp och slå sig fria, annars kommer de att förbli barn hela livet. De kommer även fortsättningsvis att ha starka band till sin mor, men hon kan inte – och ska inte – styra deras liv.

Veckans liberala debatt: Dagsedlar åt socialliberalismen, Mattias Svensson har inte förstått vad frihet är, Regebros dagislektioner i liberalism, Den inopportuna friheten, Myten om staten och skolan, Det liberala familjegrälet fortsätter.

Intressant? Andra bloggar om: samhälle, politik, liberalism, liberal, socialiberalism, nattväktarstaten


Missa inget!

En sammanfattning av veckans artiklar skickas till din inkorg, varje måndag.