Den moderata taktiken att närma sig mitten visar sig trots allt bli en framgång, nu rasar s i opinionsundersökningarna. Genom att borgerligheten flyttat sina positioner något åt vänster väcks det gamla grollet mellan vänster- och högersossar. Vänsterfalangen vill givetvis positionera sig ÄNNU mer vänsterut – för att markera avståndet mot borgarna – medan högersossarna vill stå kvar på sina platser.
Om borgerligheten istället vänt sig mer åt höger hade sossegrollet förmodligen inte kommit upp till ytan, och de bägge falangerna hade kunnat fokusera på en gemensam fiende, de onda borgarna.
Högersossarna ser samarbetet med mp som det enda naturliga, medan v anses fullkomligt hopplösa. Vänstersossarna blir givetvis enormt upprörda, eftersom de ser v som en trogen och lojal allierad. Dessutom retar sig många på veligheten, vilket regeringsalternativ är det egentligen som gäller?
Och splittringen är ett faktum.
Sprider sig osämjan faller det sig naturligt att bägge falangerna går mot sina respektive håll, för att markera ännu mer, vilket i praktiken innebär att vänstersossarna blir mer lika v, och högersossarna närmar sig fp och c.
Det säger sig självt att ett socialdemokratiskt parti inte kan härbärgera medlemmar med så diametralt olika åsikter om ekonomi, ägande, statens roll etc. Svensk partipolitik bygger trots allt på aggregerade åsikter.
Skräckscenariot för s är att tappa röster åt olika håll, och själva bli decimerade till ett litet parti utan reell maktbas. Den svenska politiken kommer därefter inte att handla om huruvida vi ska ha en borgerlig politik eller socialdemokratisk – utan vilken typ utav borgerlig politik som ska föras.
Att vänsterfalangen skulle växa sig stark och bli en maktfaktor är förmodligen omöjligt, eftersom gammelvänsterns världsbild är oförenlig med den moderna individuella livsstilen. Det märks framförallt i de egna leden, där vänsterfolk sätter sina barn i friskolor, ombildar sina hyresrätter etc – de lever helt enkelt inte som de lär.
Detta i kombination med en svag partiledare, och svaga fackförbund som tappar medlemmar, skapar orostider för svensk socialdemokrati. S har under de två första åren i opposition haft fantastiska siffror i opinionsundersökningarna. Men många tillfrågade väljare kommer aldrig att rösta på s; de vädrar helt enkelt sitt missnöje gentemot alliansen – ty folket är alltid missnöjda med de som styr. När det väl kommer till kritan röstar de förmodligen blått igen.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, socialdemokraterna, partipolitik
