Hanif Bali (m) är något av ett fenomen inom svensk politik, en ung man med frihetliga åsikter och debattglöd, som skapat sig en egen plattform och stor skara följare på de sociala medierna. Förutom nygammelborgerlig politik med sänkta skatter och motstånd mot socialism, så är han också motståndare till den slarviga och vådliga migrationspolitik som blivit Sveriges signum under åren. Han är rent utav den perfekta mannen för borgerligheten.
Det finns emellertid några störande element i ekvationen. Man kan ju fråga sig varför det inte händer något i den borgerliga sfären med en dylikt underbarn i partiledningen (som han numera får lämna)? Den svenska borgerligheten har inte utgjort någon opposition mot den rödgröna skördetröskan som okontrollerat farit fram över bygden. Borgerligheten har istället lagt sig platt med decemberöverenskommelsen och andra lama tilltag som blott tjänat det socialistiska syftet. Dylika syltryggar får man leta efter. De har blivit skedmatade med sossesoppa sedan barnsben och vet inte längre vad borgerliga och frihetliga värden står för.
Och Hanif Bali är en del av allt detta. Han har suttit i riksdagen under två mandatperioder, sedan 2010!
Egentligen är han alltså inte det nya ansiktet, nykomlingen, mannen med alla nya idéer – utom blott en person som stampar upp en massa damm, och som därefter tyst smyger därifrån. Eller har hans drivkraft alltid varit att förändra partiet inifrån, att skapa ett mer traditionellt moderat parti, att vända skutan i mer frihetligt riktning? Åtta långa år…
Sverige ligger i toppen vad gäller höga skatter, mer än hälften av din lön konfiskeras via diverse offentliga avgifter och skatter. Landet blir allt mer socialiserat för varje år som går, de privata/civila alternativen lyser med sin frånvaro, det finns nästan inga fria helprivata alternativ inom vård, skola, utbildning, hyreslägenheter, socialförsäkringar etc. Civilsamhället tar allt mindre plats, medan staten och det s.k offentliga tar allt mer. Den svenska borgerligheten har misslyckats. Och den misslyckas till och med att vara ett oppositionsparti, istället har man stöttat socialismens framfart genom decemberöverenskommelsen.
Trots den höga svansföringen är Bali en del av denna misslyckade soppa. Jag vill inte klandra honom allt för mycket dock. En stor del av hans verksamhet är frisk och upplyftande, men det förefaller som om hans rörelsefrihet inom moderaterna är begränsad, och att han kanske inte längre kan utvecklas – eller utveckla partiet i rätt riktning längre? Glöm inte de där åtta länga åren. Eller ska det bli partirevolution på det nionde året?
Möjligheten att hoppa av och starta en ny rörelse finns, han har tillräckligt många följare för att starta något unikt inom svensk politik, eller så kan han gå med i något befintligt småparti och leda dem till seger. Annars riskerar han att sakta reduceras till helt vanlig kuvad syltrygg, med alltmer grånande skägg samt fin riksdagsplats, och schysst pension den dagen han tröttnar. Jag önskar Hanif Bali lycka till.
