Det har uppstått en debatt kring Aftonbladets beslut att inte ta in annonser från Sverigedemokraterna. En del menar att kvällstidningen på detta sätt skjuter demokratin i sank, även obekväma åsikter ska få ventileras; vi har ju yttrandefrihet och alla har rätt att säga sin mening. Andra menar att sd är ett invandrarfientligt parti, vars åsikter inte ska få spridas, då de är ett hot mot demokratin.
I debatten framhålls även att Aftonbladet är ett privat vinstdrivande företag och har rätt att styra sina annonsflöden, vad de tar in på debattsidor el dyl är en annan femma.
Ägarbilden är följande, Aftonbladet ägs av norska mediebolaget Schibstedt och fackföreningen LO, där de sistnämnda har en knapp majoritet av aktierna. Det finns med andra ord annat än enbart vinstintressen som driver koncernen. Bolaget är inte en vanlig firma, utan tillika ett av arbetarrörelsens språkrör och maktmedel. Och traditionellt sett så har arbetarrörelsen inte haft mycket till övers för gammelkonservativa nationalistiska strömningar. Och de är de knappast ensamma om.
Sd har hittills haft det ganska lätt i TV-debatter o dyl. Det vanliga scenariot är att det bjuds in en massa debattörer från höger och vänster, medan de orerar och grälar ser vi en lugn och sansad Jimmie Åkesson (sd) som med jämna mellanrum skjuter in att det är viktigt med demokrati, och att medborgarna får säga sitt.
Sd har tillika slipat ner det invandrarfientliga budskapet till ett minimum, partiet är åtminstone på pappret rumsrent. De är helt enkelt missnöjda med dagens migrationspolitik, och vill minska antalet flyktingar. Och det kan man ju få tycka utan att bli kallad rasist el dyl. Flyktingmottagningen är till syvene och sist en kostnadsfråga, vi kan inte ta emot alla, någonstans måste en gräns dras, och sd vill sänka denna gräns.
Det som sd:s kritiker numera tar fasta på är den s k dolda agendan. Man litar helt enkelt inte på sd, de utmålas fortfarande som ett rasistiskt parti, där medlemmarna har rötter i diverse olustiga bruna sammanslutningar. Om det finns en stark rädsla för att dessa mörka krafter får en större arena om sd väljs in i riksdagen.
Det finns alltså två olika nivåer i debatten, dels vad sd säger och skriver om sin politik – och dels vad vi tror egentligen ligger bakom. Och detta är inget ovanligt, så är det för alla partier. S menar ju att m:s arbetslinje blott ett sätt att öka klyftorna i samhället, medan m menar att de vill stimulera till full sysselsättning. Och det omvända gäller t.ex socialdemokraternas omfattande bidragspolitik, där det deklarerade syftet är att hjälpa folk, medan allianspartierna menar att folk passiviseras och inte alltid blir hjälpta.
Alla partier misstänks för dolda agendor, skillnaden är att sd:s förmodade dolda agenda är mer kontroversiell. Den strider mot de mänskliga rättigheterna, och framkallar olustiga vibbar från 30-talets Tyskland.
Men som sagt, vi pratar om misstänkta dolda agendor. Vad sd eventuellt kommer att göra i riksdagen är höljt i dunkel.
Det etablerade partierna har emellertid gjort fel i att lägga locket på i flyktingfrågan. Nästan alla debatter i ämnet slutar med rasistanklagelser och hårda ord, och sällan i seriösa sammanhang. Vi måste nog leva med att även detta ämne stöts och blöts precis som politikens andra områden.
Och givetvis måste även jag avsluta detta inlägg med att friskriva mig från ev. rasistanklagelser, då folk tolkar och vantolkar detta ämne värre än oraklet i Delphi. Jag tror på fri rörlighet och fri arbetskraftsinvandring. Flyktingfrågan är något helt annat, då det handlar om folk i nöd och på flykt, här måste vi tillsammans med andra länder skapa en hållbar politik. Att ta emot folk, låta dem sitta på förläggning i flera år, och därefter kasta ut dem i arbetslöshet och bidragsberoende gynnar ingen, ingen förutom sverigedemokraterna.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, invandring, migration, flyktingar, flyktingpolitik, sd, sverigedemokraterna
