Våra politiker är satta att styra landet, och de har ett stort ansvar som inbegriper mängder av förhandlingar, möten och resor. De deltar i debatter, utfrågningar och gör allehanda utspel i medierna. Det här är den förenklade bilden många av oss har av de folkvalda.
I grund och botten är det emellertid lagstiftningen som är själva kärnfunktionen i det demokratiska arbetet. Genom att att ändra i regelverket kan man påverka samhället i olika riktningar. Att införa skatt på bensin anses minska privatbilismen, och förbud av rökning på restauranger anses bidra till en bättre inomhusmiljö och minskad rökning.
De flesta lagarna kommer numera från EU, eftersom vi är delaktiga i en politisk union. Det handlar ofta om olika regleringar, exempelvis hur livsmedel ska hanteras och säljas och framställas etc. Alla lagarna måste införlivas genom svensk lagstiftning, dvs passera riksdagen.
Vi pratar alltså om en lag- och paragraffabrik, vars absoluta nödvändighet är svår att förstå för gemene man. Varför behöver vi så många lagar och detaljregleringar egentligen? Är det för att våra samhällen blir mer komplicerade, eller för att vår byråkrati blir allt mer komplicerad? Då blir lagstiftningen en självuppfyllande profetia; fler regelringar kommer även fortsättningsvis att kräva fler regleringar, och alla livets områden blir mer detaljstyrda.
Frågan om överreglering är inte ny, den dyker upp då och då i debatten, framförallt i utländska medier. De mest kända exemplen på meningslös EU-reglering handlar om gurkor och bananer som inte fick vara böjda, eller äggs som inte fick säljas per dussin, eller att särskilt effektiva dammsugare inte längre fick marknadsföras. Listan kan göras ganska lång, läs mer här.
Vad kostar egentligen det här kalaset? Vad kostar det att ta fram en ny lag?
Riksdagen behandlar ca 200 propositioner om året, dvs lagförslag. Och kostnaden för rikets styre är ca 13, 2 miljarder SEK. Notera att jag har tagit bort icke relaterade kostnader som exempelvis hovet, samt halva regeringens budget, vilka inte enbart sysslar med lagförslag. Kvar blir 6, 5 miljarder.
Då kommer vi fram till att en ny lag kostar ca 32 miljoner SEK. Jag räknar även in lagar som röstas bort för enkelhets skull, de kostar ju också pengar att förbereda.
Om vi även räknar in kostnaden för EU, dvs avgiften till den Europeiska unionen (ca 29 miljarder brutto, och vi får tillbaka ca 11 miljarder) vilket ger en nettoavgift på ca 18 miljarder SEK. Det är svårt att hitta konkreta uppgifter men ungefär 6% av dessa pengar går till EU-styret, vilket ger ca 1 miljard.
Då blir kostnaden för en ny lag ännu högre – ca 37 miljoner SEK.
I praktiken kostar det förmodligen ännu mer, jag har inte lusläst alla budgetposter, eller satt mig in i indirekta kostnader för implementeringen av lagarna el.dyl.
Är det värt det? Kanske kunde vara något att fundera på för en grävande ekonomijournalist?
*
Jag kommer att göra ev. justeringar i den här posten om nya uppgifter framkommer.
