Statsminister Fredrik Reinfeldts nya regering andas kompetens, och består av en blandning av unga förmågor och veteraner. Jämför utrikesminister Carl Bildt med Laila Freivalds, hon spelar inte ens i samma liga. Inte ens Jan Eliasson, som ju anses vara en veteran har Bildts tyngd och drivkraft. Personligen tror jag att Bildt gör sig bättre på sin nya post än statsminister under början av 90-talet, med Carlsson och Feldts havererade ekonomiska politik i famnen. Och framförallt, vi får en bloggande utrikesminister, ser fram emot att läsa hans framtida inlägg.
För första gången har vi en färgad kvinna som jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, vilket inte ens de solidaritets- och feministförespråkande socialdemokraterna förverkligat. Andreas Carlgren, öppet homosexuell, blev miljöminister; en driven person som förhoppningsvis kommer att axla miljöfrågorna väl. Maud Olofsson blev näringsminister, ett starkt kort, då hon både är driven och engagerad i frågorna. Lars Leijonborg valdes till utbildningsminister, ett område som både han och fp känner starkt för. Göran Hägglund, axlar rollen som socialminister, även här en person som brinner för sina frågor. Att Cecilia Stegö Chilò skulle utses som kulturminister kommer förmodligen som en kalldusch för många inom kulturvänstern, då hon tidigare varit chef för Timbro och vd för Stiftelsen fritt näringsliv.
Det känns redan som det blivit lättare att andas, en uppfattning som jag delar med många andra. Nu återstår ett jättearbete med att vända skutan Sverige, minska arbetslöshet och bidragsberoende, öka individens personliga och ekonomiska frihet, förenkla för företagare, få ordning på skola och utbildning, förbättra vård och omsorg, stärka rättsamhället, stärka positionerna inom EU, skapa en hållbar integrationspolitik, driva en miljöpolitik som inte blott består av visioner. Listan kan göras lång, ty det är så mycket som den förra regeringen misslyckats med.
Det kommer att krävas ett starkt och fungerande samarbete inom allianspartierna, men jag delar inte uppfattningen att borgerligheten ska slås ihop till ett parti. När socialdemokraterna i framtiden reduceras till ett mindre parti, så kommer det likväl att krävas nyanser i politiken. Vi kommer inte längre att prata om ”borgerligheten”, utan om vilken typ utav liberal politik vi vill föra – och inte vilka marxistiska samhällsexperiment vi ska behöva stå ut med.
Nedan listas de övriga ministrarna:
Eskil Erlandsson (c), jordbruksminister.
Beatrice Ask (m) justitieminister.
Jan Björklund (fp) skolminister.
Sven Otto Littorin (m) arbetsmarknadsminister.
Maria Borelius (m) handelsminister.
Maria Larsson (kd) folkhälsominister.
Mats Odell (kd) finansmarknadsminiter.
Mikael Odenberg (m) försvarsminister.
Cecilia Malmström (fp) EU-minister.
Gunilla Carlsson (m) biståndsminister.
Åsa Torstensson (c) infrastrukturminister.
Christina Husmark Pehrsson (m) socialförsäkringsminister.
Anders Borg (m) finansminister.
Tobias Billström (m) migrationsminister.
—
Andra bloggar om: regeringen, reinfeldt, politik, samhälle, intressant
