Man brukar prata om religionsfrihet, om rätten att få praktisera sin religion. Här ingår givetvis även skyldigheten att låta andra religiösa grupper få utöva sina respektive religioner.
Det blir svårt när de tre stora abrahamitiska religionerna i grund och botten är ganska intoleranta kring hur man närmar sig gud. Det finns ju bara en gudom, hävdar både judar, kristna och muslimer.
Så, för att religionsfrihet ska råda så måste man helt eller delvis överge tanken på EN gud, åtminstone på ett abstrakt plan. Därför krävs det ett visst mått av sekularisering för att uppnå religionsfrihet, alla anpassar sig en smula för att tillsammans kunna existera i fred och frihet.
Det är ett välbeprövat koncept, och har framgångsrikt praktiserats i väst, framförallt i USA. Där man kan fira Jul, Hanukah och Eid al-Fitr i grannskapet utan att väcka alltför stor uppmärksamhet.
Den vetenskapliga utvecklingen, där vidskepelse och folktro sakta men säkert avvecklats, har givetvis också bidragit till att forma religioner som är mer överseende och toleranta. Religionen har blivit en privatsak, något man håller för sig själv tillsammans med sin familj eller sina trosutövare.
I tider av fred och framgång så tenderar den här ordningen att fungera utmärkt, men när vi möts av konflikter, dålig ekonomi och allmän instabilitet ute i världen – då sätts vår religiösa tolerans på prov.
Och vår egen tro blir också viktigare och mer bokstavstrogen. Somliga söker ju kraft och styrka från sin gud i omvälvande tider, då blir religionen upplyft, och kanske förlorar lite av sin sekulariserade och toleranta karaktär. Och toleransen är en mycket viktig aspekt av religionsfriheten.
Låt oss ta ett exempel, om en religion dyrkar potatisar, ska då alla andra sluta att äta potatisar? Förmodligen inte, de som dyrkar potatisar får helt enkelt finna sig i att vissa hädar.
Jämför med hur man behandlar kor i Indien och i Sverige? I Indien är de heliga och i Sverige äter vi dem. Ändå har vi inga indier som står utanför våra slakterier och demonstrerar.
Vi noterar att toleransen – som är så viktig för religiös samexistens – ofta måste komma inifrån de religiösa grupperna. Man kan helt enkelt inte kräva att miljarder människor slutar att äta nötkött. Lika lite som man kan kräva att miljarder människor slutar att teckna och avbilda föremål eller specifika företeelser.
Det finns egentligen inget rum för bokstavstroende religiösa grupper i dagens samhälle. Fundamentalism fungerar ej när man har så många andra att ta hänsyn till. Fundamentalism är en slags krigsförklaring mot religionsfriheten, och egentligen en attack på religionen som helhet.
Genom att höja sin egen tolkning av religionen över alla andra religioner och tolkningar, så missbrukar man religionsfriheten, och biter handen som föder en. Ty vad som då kan hända är att även andra religionerna och dess tolkare höjer sin röst, och förklarar att de är den enda och sanna religionen. Och när toleransen är borta så är även religionsfriheten ett minne blott.
